Sjlvmordstendenser är mest ett betongblock som står ivägen för att leva ett bra liv. Tar kraft och energi. Man blir liksom ledsen. Av att tänka så. Som att livet inte är värt. Jag vill alltid leva även när jag har starka självmordstankar...man måste stå emot impulser.
Vad är ett bra liv? Jag försöker hitta ngn slags filosofi där den fria viljan kan accepteras i så fullo att man kan leva ett liv utan begär, frestelser är ett gammalt ord. Men ngt begärligt måste ändå livet behålla?
Det är problematiskt då man måste leva livet fullt, men det verkar svårt!
14 september 2016 kunde varit min sista dag. Jag blev utmattad pga en psykos och panikattack bröt ut av dess grovaste slag och i panikattacken utförde jag självmordsförsök.
flera kan inte gå i psykos för länge, det är vanligt att man tillslut blir utmattad. När inte medicinerna fanns var det nog inte ovanligt med självmord.
och också de som varit sjuka några eller flera år, när de kommer ur psykosen så undrar dom vad är detta nu ? så blir det också för mycket för dem!
"Förr" har jag blivit kritiserad för höger tänkande.
Nu smiter Nassarna in som lemmlar in i stör och hank.
Nu är de helt plötsligt vedertaget det är som en kontraprodukt .
Nu blir detaljerna diffusa och bleka man vet inte vem som skall
klaga på som stötesten. Annars är de bekvämt med ett ankare
att med möda urskulda sin eventuella vämjelse känslor på.
Och bearbeta de föremålet som hemfrids brott självbejakande.
Typ Jan Guillou Leif GW Persson fenomenet.
Sen när nån tänker annorlunda väcks plötsligt ramaskriet
fastän man har bra intentioner. Sen när drevet spann
inkräktar individen i sej mera kontinuerligt och frekvent.
Vet man inte var man skall vända kappan åt vinden åt.
Det är bekvämt att ha ett lätt föremål och dryfta sina sorger på.
P.g.a en anmärkelse. Fast lite grann försåtligt bara sen när
dem kommer i flockar skockar blir de knivigt. Och den föregående.
Blir självbalsamerad och de blir mer utspritt hat.
Så vad är meningen med denna text ge en känga åt högern??
