Omöjligt att sova - pröva Bön!

Intressant att ämnet kom upp. Under min sömnlösa nätter försöker jag ofta be. Och av ngn märklig anledning hjälper det till en viss del. Även om jag inte somnar så blir jag mycket lugnare och kan i alla fall trivas med att ligga i sängen. Förvånansvärt ofta blir jag så pass lugn och trygg att jag faktiskt somnar, men vid många tillfällen griper dock andra tankar tag i mig, stör mig, drar in mig i ångest igen och jag glömmer den "konversation" med Gud som jag hade tidigare, för att återigen hamna i oro.
Men, kanske kan man så ett frö till någonting som kan växa på detta sättet?? Ngn annan som har något att dela med sig av kring detta?

Till saken hör att jag både älskar och hatar "Gud", eller det som jag tycker att min s k kristna uppfostran gett mig. För mig duger sällan "Fader Vår", den känns mig ganska fjärran. För mig är bön nog olika saker vid olika tillfällen... att få öppna mig i min förtvivlan, tala om för "någon som bryr sig" hur jag känner mig, allt som känns jobbigt. Ibland är "bönen" att "ta emot", ett försök till en slags tålmodig väntan. Ibland fylls jag av tacksamhet och tårar, ångestlindring. Ibland ber jag Gud fara åt helvete...
Om man ser på Gud som en slags "far" eller kraft som älskar en, så borde han väl tåla ett och annat utan att sluta göra det när jag blir förbannad på honom <!-- s;-) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s;-) -->

Ok. Detta var några tankar/erfarenheter från mig.
mvh
maskis

Bön gjorde mig fri från min tinnitus, då var jag inte "religiös" men det gjorde att jag tog ett beslut att bli kristen (följa Jesus)...

maskrosman skrev: Om man ser på Gud som en slags "far" eller kraft som älskar en, så borde han väl tåla ett och annat utan att sluta göra det när jag blir förbannad på honom

Jag ser Gud som en Far så som du förklarar det.
Det finns en vacker dikt som heter Footprints. Den går ut på att en man får se sitt liv såsom fotspår i sanden på en strand. Ibland finns det två par spår, mannens och Guds spår, men ibland finns där bara ett par. Mannen blir då arg och säger
"titta Gud, då det känndes som jobbigast i livet vinns det bara ett par spår"
Gud svarar
"Jag vet, det är mina spår då jag bar dig..."
Summa Summarum, Gud älskar dig även om du inte älskar honom alltid.

Vill vara tydlig och säga att jag inte vill "pracka på" någon min kristna tro utan bara förklara hur jag ser på saken...

Hej gäst!
Tack för det du delade med dig av.
Om du har lust (och är kvar här på sajten) får du gärna förklara närmare vad du menar med att bokstavligt talat följa Jesus. Det har jag nämligen aldrig riktigt förstått, men ofta hört från kristna.

mvh
maskis

hasch gör så jag somnar i.a.f. No worrys. <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

maskrosman:
Följa Jesus innebär att jag lever (så gott det går) som Han lär. Ingen är perfekt, så ingen kan hålla tex budorden till 100%. Efterssom Gud vet att ingen är perfekt ger han oss möjligheten att be om förlåtelse, om vi verkligen menar det.

Man följer helt enkelt Jesus exempel (man knallar alltså inte efter en gubbe på stan <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> ), att inte vara självisk och egoistisk, inte döma eller fördöma osv. Utan man lever i ödmjukhet, hjälper de som har behov av det osv.
Mer om hur Gud tycker (meninte kräver) att vi skall leva går att läsa om i nya testamentet (evangelierna och breven), tänk dock på att språkbruket är gammalt.

Själv är jag pingstvän och vill påpeka att pga det som hände i Knutby har vår rörelse blivit befläckad av att folk tror att vi är en sekt och att alla pingstförsamlingar bygger på patriarkat. Stämmer Inte. De flesta pingstvänner har inget emot kvinliga präste/pastorer. Det som var skadligt i Knutbyförsamlingen var inte religionen, utan kulturen.

Vill bara förtydliga att jag INTE vill påtvinga någon något samt att jag har STÖRSTA respekt för mäniskor som inte tror som jag.

Maskrosman: Jag besöker ofta Viska och har skrivit några svar och frågor med signaturen "Skötare"... Undrar du något mer är det bara att fråga...

<!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

igår kväll/natt låg jag som alltig i sängen och vred och vände på mig. trots åtskilliga propavan och imovane kunde jag inte sova. som vanligt. jag hade tankar som rusade i 180 innanför pannbenet på mig, och rätt vad det är så kommer jag på "vid sömnlöshet - prova bön". jag hade inte läst den här tråden innan, men mindes tydligt rubriken.

men nu råkar det ju också vara så att jag inte är troende. så att be till gud skulle inte kännas rätt. men som den hippie-, new age-, eller helt enkelt öppna människa jag är så sätter jag mig i lotusställning (oh yes, det skapar rätt stämmning!) och så ger jag mig in i en monolog, där jag talar till "allt och ingenting".
detta "allt och ingenting" fick vara min gud, och min bön fick bli ett långt babblande om allting jag tänkte på för stunden.

efter detta är jag otroligt mycket lugnare, kan lägga mig ner och är helt avslappnad.
dessverre höll det inte i särskillt länge, snart börjar nya tankar surra i huvet på mig. så vad gör jag? jag sätter mig upp och rensar ut även dom tankarna. detta upprepar jag kanske 3-4 gånger, och tillslut somnar jag. och jag sov även bättre än vad jag brukr göra.

om det berodde på att "bönen" hjälpte, eller att jag helt enkelt tröttade ut mig själv, det veta jag inte. och egentligen är det ganska ovesäntligt också. huvudsaken är ju ändå att jag somnade, och i alla fall fick några timmars sömn!