MItt första psykosinsjuknande

Skräckfilm och läskiga böcker etc. är det som gjorde mig paranoid från början har jag kommit fram till. Så jag ska försöka att helt undvika sånt. Det är ett bra sätt att motverka paranoia.

Ett annat sätt är att inse att mina paranoida tankar har varit verklighetsfrämmande och därigenom sjuka, och att även tankar jag haft före mitt egentliga psykosinsjuknande var psykotiska. Jag har med andra ord haft verklighetsfrämmande paranoida tankar redan innan min psykos, mycket på grund av läskiga filmer och sånt jag sett. Så det ska jag försöka att helt undvika.

Många av tankarna jag haft var som sagt paranoida under min förra psykos och nu försöker jag identifiera alla paranoida tankar och ändra mitt sätt att tänka. Vad kan man då göra mer för att undvika en ny psykos och inte må dåligt?

Inte sluta med medicinen själv.
Ta en sak i sänder.
Träffa vården regelbundet.
Tänka på att inte sätta för mycket press på sig själv. Dvs. att vara nöjd med att misslyckas. Inte bry sig så mycket om saker och ting. Det får gå som det går. Huvudsaken är att man gör allt man kan för att lyckas. Om man gjort allt man kunnit och ändå misslyckas med t.ex. studierna, eller får en ny psykos - är det bara att pröva något annat och försöka igen.
Identifiera och förgöra paranoida tankar Inte längre vara paranoid skulle som sagt hjälpa.

Vad var det mer som karaktäriserade min första psykos. Jo paranoida vanföreställningar. En falsk verklighetsbild som var paranoid. Dvs. att jag först trodde att min exflickvän ville mörda mig utan att jag hade några som helst bevis som skulle godtas av polisen och vården för det. Sen att det fanns en konspiration som leddes av min exflickvän som ville mörda mig utan att jag hade några som helst bevis för det. Paranoia helt enkelt. Vanföreställningar utan kontakt med verkligeheten som var paranoida.

Men det som gjorde att jag fick vård var som sagt att jag hade paranoida vanföreställningar. Nuförtiden har jag väl inte det på samma sätt. Jag har inga föreställningar jag tror på dvs. så jag är ju inte psykotisk.

Så det som karaktäriserade min första psykos var en felaktig, paranoid tolkning av omgivningen. Om jag inte tolkat omgivningen paranoidt hade jag inte varit psykotisk.

Men vanföreställningar, dvs. felaktiga verklighetsbilder, jag hade under min första psykos var:

Paranoia

Att det fanns en konspiration som var ute efter mig och att folk på gatan kommunicerade med mig utan att prata. Med ansiktsuttryck etc.

Att konspirationen leddes av min exflickvän som var ute efter mitt liv.