MItt första psykosinsjuknande

Heihopp

Vil bare si at jeg har lest alt du har skrevet og at jeg synes det er interessant. Fortsett hvis du har mer å legge til.

Tack för visat intresse i min monolog Oktbober

Hur som helst... jag är inte paranoid just nu. Jag vet inte om jag skulle kunna bli det igen men jag antar det. Det verkar troligt. Det är ganska läskigt att vara paranoid och det är läskigt att jag kan bli paranoid igen. Men men... det är väl som sagt så jag skulle insjukna i ny psykos. Att jag skulle börja tro på alla mina vanföreställningar igen. De paranoida dvs. Sedan efter dess tror jag jag skulle börja höra röster.

Paranoida vanföreställningar jag haft fortsättning:

1) Att folk varit ute efter mitt liv (ingen har varit ute efter mitt liv)
2) Att jag varit förföljd (jag har inte varit förföljd)

3) Att folk varit inne i min lägenhet och förgiftat mig (stämmer inte)
4) Att mitt liv varit i fara (mitt liv har inte varit i fara)
5) Att det funnits en konspiration som förföljt mig (det finns ingen konspiration och ingen har förföljt mig)
6) Att min exflickvän var ute efter mitt liv (min exflickvän var inte ute efter mitt liv)
7) Massa vanföreställningar om min exflickvän. Jag hade för mig att hon var otroligt smart och väldigt ondskefull och försökte hypnotisera mig och mycket annat larv. Det var inte så. Hon försökte inte hypnotisera mig utan var bara bitchig.
<!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

<!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> Framförallt var jag paranoid och trodde att jag var i fara och att folk ville mörda mig. Ingen ville mörda mig och jag var inte i fara, självklart.
9) Jag trodde jag blivit förgiftad - självklart blev jag inte förgiftad.

Listan kan göras lång över mina vanföreställningar. Dvs. föreställningar som inte stämmer överens med verkligheten som man inte har något bevis för. Jag var paranoid helt enkelt. Alla vanföreställningar var nästan av det paranoida slaget och utgjorde tillsammans en felaktig verklighetsuppfattning som jag fick. Nu är jag dock inte paranoid längre eftersom jag tänker att om jag inte har några bevis för att något är på X sätt utgår jag från att det inte är så om det rör sig om en tanke som kan ses som paranoid. Så varje tanke som kan ses som paranoid ser jag som en vanföreställning så länge jag inte har bevis för att det inte är det.

Jag vet inet riktigt vad man kan göra för att motverka paranoia. Just nu är jag inte paranoid men jag är orolig över att jag ska bli det då jag flyttar till egen lägenhet. Egentligen finns det ju ingen anledning att bli paranoid bara för att man flyttar till egen lägenhet. Alltså rent logiskt. Jag försätter mig ju inte i någon farlig situation, den ända faran är om jag blir psykotisk. Men det är ju ingen fara att någon kommer vilja vara ute efter mitt liv. Det vet jag. Däremot är jag ju paranoid, eller kan bli och har varit paranoid och paranoian i sig är ju farlig då den kan leda till paranoida anfall och mycket annat obehagligt.

Just nu är jag som sagt verkligen psykotisk eller paranoid. Men man kan ju tänka sig att en bra grej för att undvika paranoia är att helt undvika läskiga filmer och att undvika att läsa om och ta del av media som handlar om saker som kan göra en paranoid. Jag kollade t.ex. ganska mycket på skräckfilm tidigare och det är ju egentligen det som gjorde mig paranoid.