"Galenskapens Gåta"

Läste igår lite över de första hundra sidorna i "Galenskapens Gåta" (Ludvika 2005). Författarna tar upp frågan om diagnosen "Schizofreni" är en vetenskapligt korrekt diagnos eller om den är ett dåligt försök till en diagnos vars sjukdom egentligen inte finns.
Nej, de menar inte att sjukdomens symtom inte finns och att personer som lider av symtomen inte ska ta sina mediciner, men att det är värt att ifrågasätta vad som är myt och vad som är verklighet när det handlar om "Schizofreni".
Författarna lägger mycket av skulden till att diagnosen i sig inte är tillräckligt utredd på läkemedelsindustrin. Läkemedelsindustrin ökar sin vinst på att en diagnos täcker så många individer som möjligt. T ex att gamla människor klassas som "schizofrena" när finns annat som inte är prövat. Eller att psykiater börjar "förebygga schizofreni" genom att ge anti-psykotisk medicin till unga människor.
Som i sin tur kan leda till biverkningar som förstärker åsikten att den unga människan lider av "schizofreni".
Vidare ifrågasätter författarna den s k "schizofrenigenen" eller att "schizofreni" är en slags hjärnsjukdom eller hjärnskada. De ifrågasätter om det över huvud taget finns en biologisk eller genetisk förklaring till "schizofreni".

Är själv inte "schizofren" och kan därför inte uttala mig om allt innehållet i boken. Men visst behövs det inlägg i debatten som ifrågasätter läkemedelsindustrins alltför starka hållning över psykiatrin!

Min egen diagnos är "depression" och det är väl lite av samma sak där. Vad är egentligen alla dessa underavdelningar till "depressionen" som t ex "melankoli", "dystymi", "reaktiv depression" eller "egentlig depression". Eller kan det vara så att man helt enkelt bara fastnat i en återvändsgränd mitt i livet?
Har precis börjat i ett projekt som GIH har tillsammans med Öppenvården som heter "Motion mot depression". Och visst är det bra med motion". Tills man verkligen är varm och svettas riktigt ordentligt!

Fan va bra att någon vågar sätta sig upp mot läkemedelsmaffian! Frågan är väl bara hur länge författarna kan stå på sig innan de "drabbas" av någon bizarr sjukdom? :rolleyes:

För all del, det är väl bra att folk har mediciner som gör att man kan leva någorlunda normala liv, men läkemedelsindustrin är den industri som har störst omsättning i världen, det är frågan om biljardbelopp. Hela kemiindustrin är miljöbovar in absurdum. För att prova fram mediciner experimenterar man på djur som man utsätter för extrema lidanden.

En industri som dessutom omsätter så stora summor pengar tycker man borde bära ansvar för sina produkter, lämna någon slags granti för att de som använder produkterna inte kommer drabbas av otrevliga bieffekter eller liknande, såsom andra företag blir tvugna att göra. Men, nejdå, läkemedelsindustrin är fri från alla sådana åtaganden, det är bara att pumpa ut alla mediciner till massorna och håva in stålarna.

Dessutom bedriver de en maffia aktig verksamhet gentemot alternativmedicinen. Så fort ett naturläkemedel blir läkemedelsregistrerat så får det inte längre säljas på hälsokosten, och då kan hälsokosten ha varit tvungen att lägga ut flera hundra tusen på att få preparatet registrerat som naturläkemedel, därför att sådan är lagstiftningen, och vilka är det som sitter på pengar att driva igenom sådana lagar? Det vore som om systembolaget kunde besluta att om saft blev alltför populärt skulle det förbjudas att säljas på ICA, och enbart ingå i systembolagets sortiment.

Diagnosen schizofreni kom för 100 år sedan dvs 50 år innan antipsykotika fanns på marknaden. Vad gäller schizofreni tror jag inte att läkemedelsindustrins inflytande är så väldigt stort egentligen. Det är nog främst andra psykiatriska diagnoser som läkemedelsindustrin har påverkat.

Att förebygga schizofreni genom att tidigt ge antipsykotika förekommer nog knappt i Sverige idag, men det diskuteras som en framtidsversion om det går att förutse vilka som har tidiga symptom på schizofreni.

Problemet med schizofreni är att ingen idag vet det exakta bakomliggande orsaken till sjukdomen. Det gör att mycket kan ifrågasättas utan att det säkert kan bevisas att det är felaktigt. Många med schizofreni har ganska allvarliga och handikappande symptom, vilket jag tycker gör det svårt att förneka sjukdomens existens.

Eller om det är så att ett visst begränsat antal symtom ger diagnosen "schizofreni". Men sedan att dessa olika symtom kan ha olika orsaker hos olika individer. T ex att vissa individer som redan som spädbarn utsattes för för mycket intryck eller motsägelsfulla upplevelser fick "fel start i livet".
En del ungdomar får tidigt diagnosen "schizofreni" medan andra kan man förklara deras förvirrade upplevelser av verkligheten.
Det finns ju idag många böcker där personer försöker förmedla sådana upplevelser som har varit på gränsen till av vad de har klarat av.
En sådan bok är "Jag väljer livet" av Sabine Dardenne. Hon var en av de små flickor som pedofilen Marc Dutroux kidnappade, höll fången och utnyttjade sexuellt. Alice Miller har också sökt flera sådana förklaringar till att barn, ungdomar och vuxna har glidit in alltmer i sig själva och övergivit den gemensamt upplevda verkligheten för att söka tryggheten i en inre verklighet, på vinst och förlust.
Men vi lever ju idag i en vardagsverklighet där endast det som går att synliggöra är verkligt.
"Hagamannen" förs idag fram som ett "monster" men det allra svåraste är nog att förstå hur han kunde vara två så olika människor i förhållande till de som trodde sig känna honom och de kvinnor som han förgrep sig på.
Småbarn, barn och vuxna får förstås svårt att hålla samman en bild av vuxna människor om de tidigt mött föräldrar eller andra närstående som varit så dubbla i sin vardag.
Rädslan och den skrämmande upplevelsen kan ju ha verkliga orsaker och hur många psykiatriker och psykologer vågar riskera sitt arbete för att föra fram en sådan åsikt?
Hur många ifrågasätter inte fortfarande Barbro Sandin?
De som kritiserar henne menar att "tokfursten" hade blivit bättre ändå, även utan hennes hjälp.
Självklart är det bra att en sådan diagnos som "schizofreni" ifrågasätts! Just därför att den är så diffus, kan det vara ett tecken på att den inte finns såsom vetenskapligt definierad sjukdom.

Jag tror inte man kan ifrågasätta begreppet schizofreni, eftersom den är som du säger individuell. Du menar att dessa vårdfolk skulle bli arbetslösaom begreppet schizofreni avskaffades? Det kanske är ett alltför enkelt koncept att man har en diagnos? Men har man en diagnos, då kan man själv utforska vari orsakerna ligger utan att bli alltför grävande.

"Småbarn, barn och vuxna får förstås svårt att hålla samman en bild av vuxna människor om de tidigt mött föräldrar eller andra närstående som varit så dubbla i sin vardag. "

Schizofreni handlar inte om tudelning! En schizofren är en dålig skådis tror jag? Dem flesta kan nog inte heller ljuga tror jag? Är detta fördomar?
Barbro Sandin har utgått från en diagnos för att kunna hjälpa Elgard <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Det blir lite rörigt det här, men jag försöker förmedla innehållet i boken "Galenskapens gåta". Det jag skrivit är alltså inte vad jag tycker, men vad jag tycker är intressant i boken "Galenskapens Gåta".
Läs gärna boken och bilda dig en egen uppfattning!
Annars blir det lite som att berätta en film för någon som inte har sett den. En film ser man för upplevelsens skull, inte för att få veta berättelsen i filmen.
Är "schizofreni" en diagnos? Ja, självklart är "schizofreni" en diagnos! Men är det en bra diagnos? Fungerar den som diagnos? "Integrationsstörning" håller jag med om att det kan vara ett bättre namn på diagnosen. Som sagt, utan att själv varken ha diagnosen eller upplevt inifrån hur det är att ha "schizofreni".

Men med dagens mediciner är det många människor som förr skulle ha suttit på mentalsjukhus som idag kan bo i eget boende. Men beror det på diagnosen, eller beror det på medicinen, eller beror det på att människor kan ha börjat få en annan uppfattning om vad som är "friskt" och vad som är "sjukt"?

Att ha föräldrar som från de allra första månaderna ger barnet dubbla budskap och ibland verkar helt likgiltiga ibland skriker och skräms tror jag kan vara skadligt för ett litet barn. Speciellt om inte barnet får rikta sin egen ilska eller besvikelse utåt men vänder sådana negativa känslor inåt istället.

Förr skulle de som idag har diagnosen "post-traumatiskt stressyndrom" sannolikt ha fått diagnosen "schizofreni". Men hur är det med spädbarn som drabbats av "post-traumatiskt stressyndrom", hur kan ett sådant litet barn få ordning och uppleva trygghet i sin omgivning?
Eller är det tillräckligt med anti-psykotisk medicin och lugnande mediciner?
Kort sagt: mycket av det som förr hamnade under diagnosen "schizofreni" har idag fått en tydligare och bättre definierad diagnosticering.
Idag har teknologin givit oss produkter som i sig påminner mycket om forna tiders magiska tänkande.
Vi har mobiltelefoner, fjärrkontroller, olika hjälpmedel som styrs av radiovågor. Människor kan utan att behöva tänka på vad omgivningen ska tycka gå omkring och "tala för sig själva" eller "höra röster". Idag kan man lära sig om olika psykiska tillkortakommanden och begränsningar på radio och på teve. Man kan köpa eller låna böcker på biblioteket som handlar om olika diagnoser. Man kan ta del av avhandlingar och artiklar i tidskrifter eller på Internet. Sådant hjälper människor att se och förstå olika psykiska störningar och sjukdomar bättre.