"Galenskapens Gåta"

Hmm. jag har fått veta på senare tid att min far hade samma problem som jag nu har. Då blev han behandlad med Trilafon men andra läkemedel, samma medicin jag själv nu får. Min fars vanföreställningar var kanske hälften av mina. Jag är nämligen rätt grandios i min läggning och samtigt fått ett arv av min mor som tillikaså är fobisk i sin läggning.

Har jag missuppfattat vad schizofreni betyder? Är det inte ett motsatsförhållande mellan att vandra in i sig själv och ut genom att respondera på tilltal? Att den värld man tillhör kan upplevas som diffust beror nog på bristande tillit? Det var ngn som upplevde sig själv som grandios, hur blir man då om man minimaliserar sin existens till bara den plats man befinner sig på?

För mig har det varit en högst betydelsefull fråga eftersom en nära anhörig till mig har varit "schizo-..." nånting.
Det handlar i vardagen om att kunna tala om vad rösterna säger och om de säger något betydelsefullt eller om det de säger bara handlar om makt eller påverkan.
För hur mycket handlar om makt?
Eller ansvar?
För vill vi ge "rösterna" makt, och i så fall, vem har ansvaret?

Gäst skrev: Hmm. jag har fått veta på senare tid att min far hade samma problem som jag nu har. Då blev han behandlad med Trilafon men andra läkemedel, samma medicin jag själv nu får. Min fars vanföreställningar var kanske hälften av mina. Jag är nämligen rätt grandios i min läggning och samtigt fått ett arv av min mor som tillikaså är fobisk i sin läggning.

Visst kan man drabbas av liknande saker som ens föräldrar, men det behöver ju inte vara genetiskt, utan att det kanske smittar av sig på något sätt. Man vet idag att barn härmar otroligt mycket, speciellt sina föräldrar, då är det inte konstigt att de tar över föräldrarnas neuroser, psykoser eller andra karaktärsdrag.