"Galenskapens Gåta"

Mycket intressant Graatass! Det får mig att minnas ett tv-program för någon månad sedan som handlade om mentalpatienters liv förr och nu. Minns inte om det kanske var "Dokument inifrån", ngt ditåt iaf.
Här fick man alltså se historien om hur människor med psykiska problem behandlats i Sverige under de senaste 75 åren. Från dårhus till "öppenvård" och hemlöshet. Mkt omskakande.

Några kända människor från psykvärlden deltog naturligtvis bla en professor i psykiatri (minns inte hennes namn) som log när hon berättade om hur hopplöst fel ute man var på -70-talet när man hävdade att miljön var den största boven i sammanhanget. Hon skrattade hjärtligt åt det gamla begreppet "schizofrenogena mammor". Enl henne var allt bara en fråga om gener och biokemi. Vilket man väl måste säga har brett ut sig överallt inom psykiatrin. Orsaken, kan man tänka är att psykoterapi, KBT osv är resurskrävande behandlingar och om en person kan gå och jobba med några piller i omlopp kontinuerligt så är ju detta kostnadseffektivt. Ett ord som också som av en händelse breder ut sig överallt.

Det jag tror mig veta är att schizofreni är en diagnos som man får om man har haft en psykos mer än ett halvår??

Att jag blev så upprörd av det där programmet var trivialiseringen, objektifieringen och likheterna med hur samhället såg på dårarna på dårhusen på 1920-talet och hur psykiskt illamående människor idag betraktas och bemöts.

Sedan kan jag ju tillägga att jag själv växte upp i, just det, en schizofrenogen miljö. Alla bitar i pusslet finns där. Det som fattas är att jag själv aldrig har haft en psykos, men har på olika andra sätt varit hur galen som helst! :rolleyes:

Helt otroligt att man fortsätter diskutera arv och miljö.

Försök odla ett frö i mörker eller mata en kattunge med gräs.

För mig handlar i det inte bara om "arv och miljö". Det handlar i grunden om vem som har rätt att "äga" mina upplevelser. Eller vem som "äger" någon annan människas upplevelser.
För så länge som en s k "expert" kan tala om för en annan människa "hur verkligheten ser ut", så tvivlar jag på att övergrepp och integritetskränkningar i och utanför vården inte sker.
Känd är Janet Frame's "En ängel vid mitt bord", en självbiografi i tre delar. Finns visst också som film.

Amanita skrev: En industri som dessutom omsätter så stora summor pengar tycker man borde bära ansvar för sina produkter, lämna någon slags granti för att de som använder produkterna inte kommer drabbas av otrevliga bieffekter eller liknande, såsom andra företag blir tvugna att göra. Men, nejdå, läkemedelsindustrin är fri från alla sådana åtaganden, det är bara att pumpa ut alla mediciner till massorna och håva in stålarna.

Det går inte på förhand att räkna ut alla biverkningar ett nytt läkemedel kan ha. Det krävs att 10000-tals till 100000-tals personer har prövat preparatet innan man vet med säkerhet alla biverkningar som kan uppstå. Det tar ungefär 2-5 års användning att klargöra detta och ibland ännu längre. Om allvarliga biverkningar inträffar i Sverige är man delvist skyddad av en försäkring, som man kan få viss ersättning från.

När man använder läkemedel så värderar man nyttan mot biverkningar. Om ett läkemedel har dålig effekt och mycket biverkningar kommer det troligen att ersättas av preparat som ger bättre effekt eller har mindre biverkningar eller både och.

Jo, men det handlar fortfarande om vilket ansvar läkemedelsföretagen har för sina produkter. General Motors producerade en bil där några bilar exploderade på grund av ett produktionsfel, de blev tvungna att betala flera miljarder i skadeersättning. Hur mycket betalar läkemedelsföretagen i skaderersättning? Nada. De tar inte ansvar för sina produkter, och jag kan faktiskt inte förså varför du försvarar dessa företags politik. Du är kanske nöjd med deras produkter, fine, men det är inte detsamma som den politik de för, det vore som att mena att för att du kanske gillar kebab så tycker du Saddam Hussein är en trevlig prick, eller motsvarande, för att du gillar hamburgare så tycker du Gorge Bush är hyvens.

Någon nämnde här ifall vi fortfarande pratar om orsaker till schizofreni, ifall det är miljön eller generna som är orsakerna. Men jag svarar som jag brukar ändå, på den frågan. Jag tror definitivt att det är miljön. Läs bara om de olika schizofrenas barndomsmiljö och upplevelser så kommer allt att klarna. Visst kan man få schizofreni också ifall man tycker sig ha haft en skaplig barndom också men det andra överväger. Jag känner till och med några schizofrena och borderline personligheter som verkligen haft en hemsk barndom, antingen rör det sig om kraftig alhololism i hemmet, eller våld eller sexuella övergrepp, eller rentav nyckfulla, konstiga, psykiskt förgrippande föräldrar. Så uppxäxtmiljö och sjukdom har väl något samband. Tänk bara då vuxna som kanske inte haft en så dålig uppväxtmijlö drabbas av psykiska sjukdommar så som posttraumatiskt stressyndrom, och vad ska då inte en bebis eller treåring drabbas av i framtiden ifall den haft en turbulent barndom?