Nja, jag har haft Akineton i nu 39 år och man lär sig strategier för att minnas. Det är mycket vanligt att tappa tråden mitt i en mening, men man hittar på saker för att återigen hitta den röda tråden och man kan i slutet av samtalet återknyta till kärnan i resonemanget.
Hur tror du annars att jag hade kunnat skriva så mycket som jag gör och alltid knyter samman säcken mot slutet?
Det är likadant i ett samtal, man är, i alla fall jag, fullt medveten om att något fattas i samtalet och jag brukar hitta det som inte kommit med tidigare.
Om du går ut i köket och inte kan minnas varför du gått dit, ställ dig då och titta dig omkring då brukar det lösa sig. Alternativt gå tillbaka där du var och ställ dig där och grunna för att då brukar man komma på vad man skulle göra och går då och gör det.
Om du under tiden du gör något tänker på något annat som du bara inte får missa, istället för att tänka det gör jag sedan det andra. Gör du så missar du det du skulle göra för att du har totalt glömt det, släpp istället det du håller på med och gör det viktigaste på studs!
Nu lär AA ut en sak i taget det viktigaste först.
Här brukar då gälla att man gör färdigt det man håller på med och tar det andra sedan.
Men jag har tagit tillvara det som är viktigast och släpper det jag håller på med för att göra det som är viktigare. Sedan går jag tillbaka och gör det jag höll på med innan.
Att lära sig leva med Akineton är en konst i sig. :dans :angel
