Jag är glad för att psykiatrin i sin nuvarande form, och medicinerna finns...... medicinerna gör mig till människa och jag har mycket gott bemötande och kloka råd från psykiatrin.... hur skulle det annars se ut? Jag tycker de verkar rätt proffsiga nuförtiden. :angel
Anhöriga skulle aldrig acceptera att psykiatrin lades ner, därför att det skulle innebära ett ökat ansvar och merarbete för dem. När mentalsjukhusen lades ner så innebar det en ökad belastning för anhöriga och de klagar ju redan en del. Också kommunerna skulle protestera om psykiatrin lades ner för det skulle innebära en ökad belastning för dem.
Jag är mer positivt inställd till terapeuter än till psykiatrin eftersom man i en terapi kan inrikta sig på att se det friska i människan och jobba med det men man inom psykiatrin mest verkar vilja hitta en diagnos som går att korrigera med någon typ av piller. Nu kan sägas att mina egna erfarenheter är ganska begränsade hittils men jag tycker att jag har sett tillräckligt. För mig har psykiatrin funkat mest som stämpling och stigmatisering och att man ska acceptera andras förklaringar av vad det är för problem man lider av. Men däremot så finns det säkert ett antal personer som har behov av de här medicinerna och blir hjälpta av dem och det verkar ju vara bättre att ha någon slags specialenhet som är bra på sånt än att allt ska äga rum inom öppenvården. Så vad ska man säga - gärna psykatri men bättre tillgång till terapi för människor som inte vill ta eller inte anser sig ha blivit hjälpta av mediciner.
Håller med Geta helt och hållet. En italiensk undersökning för några år sedan visade att bara 30 % av de med schizofreni kände till sin diagnos. Många blir deprimerade av att få reda på att de har schizofreni och därför hemlighålls diagnosen av psykiatrikerna. Ingen psykiater har heller sagt åt mig att jag har schizofreni.
