Hur mycket hjälper vården?

Just nu går jag och pratar en gång i veckan men jag vet egentligen inte hur mycket det hjälper. Det jag tycker är att det kan vara bra om de identifierar om jag är psykotisk så de kan hjälpa mig genom att höja min medicindos eller lägga in mig då men förutom det tycker jag inte det hjälper så mycket att prata med vården. Jag har förstått poängen nu. Man ska ta allt långsamt efter psykos och max ändra en sak åt gången. Förstått. Men jag tycker inte vi pratar särskilt mycket om sätt att hantera psykoser, inte för att jag har några konstiga tankar egentligen men jag tycker inte de pratar så mycket om mig. Det är mer mest att vi sitter och pratar om väder och vind ungefär. Inte så mycket om psykoser dvs. Och hur man kan förebygga dem. Vilket är vad som borde vara intressant. Men de tror ju enbart på medicinen som ett sätt att förebygga psykos, jasg tror även att sjukdomsinsikt etc. är viktigt. Något jag känner att jag fått nu

Hej! En idé vore att fråga den du går och pratar med (psykologen? I mitt fall är det så) rakt ut om vad det finns för saker som kan motverka psykoser. Min psykolog har varit ganska trögpratad till en början och det är nu efter några månader som vi kommit igång och är inne på samma spår. Hoppas att det löser sig för dig! Kramar och Hare!

Vården har hjälpt mig otroligt mycket, mer än vad man kanske tror.
Just nu sitter jag och är lite sentimental eftersom jag saknar min gamla läkare som jag hade förut. Han var otroligt duktig och snäll.
Men den nya är nog inte sämre han tror jag, han är också otroligt snäll och tillmötesgående.

I åtta år fick jag gå i psykoterapi. Det är längesedan men det är fortfarande det jag lever på.
Att få tala med en människa i lugn och ro, var jag inte bortskämd med tidigare.
När det är en mening att börja tänka och formulera sig, därför att man har en person att bolla sina tankar med, hjälper.
Viska kan ha en liknande effekt.

ThinkTank, nu har ju ditt inlägg legat och dammat ett tag, men det är ju intressanta saker du tar upp.

Det verkar som om du upplever att kvalitéen på din kontakt med vården inte motsvarar dina förväntningar. Ni sitter och pratar om väder och vind, men du vill prata om annat. Går det att ändra på det förhållandet? Går det att visa att du inte vill prata om det utan mer aktivt jobba med dig själv? Vet din samtalspartner om dina behov av bearbetning? Går det kanske att byta behandlare till någon mer kvalificerad - du kanske är inne i en sådan fas nu?

Ett samtal har ju alltid två parter. Det kanske är DU som måste prata om hur man förebygger psykoser och berätta om DINA tankar för att du ska få det utbyte du vill ha? Jag ser en samtalskontakt som ett bollplank som kan bolla ideer och berätta hur man mår. Det är först när de får grepp om din situation och din person som de kan hjälpa och stötta dig.

Så det är nog mycket upp till dig själv hur mycket du vill öppna dig och berätta om dina känslor och tankar om psykoser och din sjukdom. Din samtalskontakt har ju aldrig haft en psykos ... Ja ni kanske fattar, ger ni ingenting själva så får ni inget tillbaka. Pratar ni om väder och vind, så lär ni ju fortsätta prata om det.