Hej Hanna_Norr
Vi har aktiviteter utifrån medlemarnas önskemål.
Tex bio, teater, biljard, bordtennis, utflykter.
Men det viktiga är att träffas, en del har bara detta.
Hoppas att Du blir en av oss.
Abzu är nog inlagd p.g.a depression och senast så skrev hon att hon hade en besvärlig biverkan av Efexoren. Det verkar som hon inte besöker sajten så ofta nu, förmodligen är hon inlagd fortfarande.
Mat borde du kunna få på ett soppköp. Borde finnas ett par stycken i Malmö tycker jag. TIKKI kanske har läst något om det? Man kanske också kan ringa till Frälsningsarmen och fråga.
Annars försök planera penninganskaffning, tvätt och städning. Dela upp det i små delar och gör en sak i taget. Du kan kanske också besöka RSMH:s träffpunkt för att prata lite om dina problem med andra sådant lättar. RSMH har också något som heter Ekonomiskt kamratstöd. De kan ha någon stödperson som följer med till Soc och är ett stöd vid diskussionerna med dem.
försök skaffa en gode man. jag tror det kan vara en enorm hjälp. De ska hjäpa dig med kontakten så du får in papperna till soc osv.
Hör på avdelningen eller din öppenvårdskontakt eller vad du nu har, de ska hjäpa dig.
*kram*
jag har läst här på forumet i natt och i går natt.
jag är inte själv schizofren.
Jag har mått dåligt tidvis i mitt liv och lider av NÅGOT, har bott på ungdomshem tre gånger på grund av kriminalitet, när jag var yngre, men aldrig aldrig fått någon egentlig hjälp.
tider av mitt liv är fullt funktionabla, andra sämre. Men...
Nu när jag läst här så förstår jag vissa saker.
För det första förstår jag hurlyckligt lottad jag är som inte har det sämre. Det är imponerande att läsa hur vissa här inne dagligen hör röster, men har lärt sig leva med det. Och ser det som "inte så farligt".
Och för det andra så blir jag så oerhört ledsen när jag läser hur du behandlas och vilken dålig hjälp du får. Herregud. Ingen mat, inga pengar och ingen hjälp..
Om jag inte själv levde på ruinens brant så hade jag satt in pengar till dig. I slutet på månaden kan jag skicka dig nån hundralapp om du vill. Så att du iallafall har ett nödlager med pasta, potatis och lite konserver.
Och detta menar jag. Om inte staten kan hjälpa oss så måste vi hjälpa varandra. Det är väl en sån värld vi vill leva i.
Klarar du dig i en vecka? Har du mat i en vecka?
Jag tycker förrsten också att du bör prata med nån du står nära. Att gå runt ensam hemma och må så dåligt är inte bra. Du får förklara att om de anger dig, så att du åker in igen så tänker du aldrig mer berätta något för dem.
Om det gick att skicka kärlek över internet så gjorde jag det.
