Jag kan lite förstå psykosens lockelse, trots att jag aldrig haft nån riktigt psykos. Jag har haft flera "gränspsykotiska" episoder sen jag var 16 (nu är jag 23) och det har verkligen underminerat min tro på mig själv, hur jag upplever mig själv och omvärlden. Sen blir det ju inte bättre av att en del vårdpersonal inte tar mina problem på allvar eftersom jag kan verka väldigt "klar" och logisk och insiktsfull.
Jag har tänkt flera gången att det skulle vara bättre om jag blev riktikt psykotisk, då skulle jag slippa det här "mellantinget" och folk skulle fatta att min förvirring, paranoia och extrema misstänksamhet är en sjukdom och inte något jag väljer.
