Min bästa vän som för övrigt är fil kand i sociologi berättade något som jag fann väldigt svårsmält: En del sociologer anser att psykisk sjukdom inte finns, utan bara är en social konstruktion. Hur kan man bara påstå något sådant?
nej någon social konstruktion är det inte men däremot tycker jag nog att uppdelningen mellan somatiska och psykiska sjukdomar är förlegad...
kropp och själ hör ihop så mycket och något är ju bevisligen fel inne i våra hjärnor... signalsubstanser som spårat ur eller förstorade ventriklar eller ändrat blodflöde eller vad det nu må vara så är det ju ändå fysiskt... molekyler existerar... hjärnan är byggd av materia.
Em del teorier går ut på att psykiska besvär är ett friskt sätt att reagera på ett sjukt samhälle...
Själv tror jag dock att mina besvär är just en sjukdom som lindras av medicin... kan inte vara på annat sätt efter att ha upplevt intensiteten av symtom i höstas/vintras...
Det finns ju många olika terorier... men allt det det är just teoretiskt... när man står mitt upp i en psykos vill man bara ha hjälp att minska ångesten, nojorna, rösterna, mm... då hjälper det inte särskilt mycket om nån säger att omvärlden är sjuk och behöver förändras... men sen kan det ligga nått i det... t ex att det är svårt att få arbete eller bra sysselsättning efter att ha drabbats av psykisk sjukdom... där behöver samhället förändras och bli bättre... så kan fler må bättre på lång sikt...
Det var en läkare som uder 70-90 talet höll på att propagera och få andra läkare att börja inse att kropp och själ hör ihop.
Han kallade sig för den sista provinsilläkaren (pga åldern) och var fantastisk, när inte de äldre kunde ta sig till doktorn åkte han hem till dem.
Han hade också ett eget radioprogram som sändes en gång i veckan. Det är inte så himla många år sen han slutade med det.
Han betonade i alla fall om att man skulle också titta till själen vid besöken eftersom felet ofta fanns där, i form av ångest eller depression.
Hela hans vårdinrättning och team arbetade för den metoden och patienterna var mycket psitiva.
När man drabbas är man nästan tacksam
för att det finns ett ord för det egendomliga
tillstånd man hamnat i.
Det går inte att förneka. Det har säkert varit
kränkande att få diagnosen schizofreni.
Men är det inte bättre prognos nu?
Känslorna spelar in mycket - för att kunna hålla
balansen är bemötandet viktigt.
