En hemlighet.

Ingenting har någonsin verkat så sant som när man mår dåligt. Aldrig har tankesättet jämtemot världen varit så klart.

Jag har funderat på en sak. Jag tror att de som mår dåligt, de som blir "galna", psykiskt sjuka, har upptäckt någonting. Jag tror att vi upptäckt saker som de övriga friska människorna är omedvetna om, lyckligt ovetandes men ack så dumma.

Så vem är det som är sjuk och vem är det som är frisk? Är det verkligen sunt att låtsas som att alla konspirationer världen över växer, är det särskilt friskt att blunda för vad som är sanning? Vad är frisk och vad är sjuk?

Du kanske vet.

Det konstiga som jag upplever det, är att ena dagen
tror jag på konspirationer och nästa dag när jag
tagit någon extra Risperdal är allt lugnt omkring
mig.

Var oxå inne på det att alla omkring mig levde i okunskap kring den sanning jag visste om.

För mig är det precis tvärt om :lol:

Jag tänkte aldrig när jag var sjuk att vanföreställningarna jag hade var sanning. Även i min sjukaste period trodde jag mest på att det var vanföreställningar, även om jag ibland trodde att det fanns ett uns av sanning i det.

Det jag saknade akut var att samtala och diskutera min vanföreställningar med någon. Läkare har jag läst undviker att diskutera vanföreställningar eftersom de blir generade av det på något sätt. Jag tror att vården måste bli bättre på att lyssna, diskutera och förklara vanföreställningar. Jag tror det är viktigt för att kunna gå vidare och för att kunna återhämta sig.

Min läkare var inte direkt ovillig att höra mina vanföreställningar... hon var faktiskt intresserad.....det värmde...