En hemlighet.

När jag haft vanföreställningar har jag knappt
velat prata med någon om det.
Någonstans i bakhuvudet har jag väl haft en
aning om att det kan inte vara trovärdigt eller
ligger för långt från verkligheten.
Vad är det som inspirerar till att man får idéer
om konspirationer. Är det något man läser eller
ser på TV?
I våras läste jag en deckare som fick igång tankar.
Texter till musik tycker jag också påverkar.

Admin1 skrev: . Läkare har jag läst undviker att diskutera vanföreställningar eftersom de blir generade av det på något sätt. Jag tror att vården måste bli bättre på att lyssna, diskutera och förklara vanföreställningar. Jag tror det är viktigt för att kunna gå vidare och för att kunna återhämta sig.

Som jag förstått det hadlar det om trovärdigheten.
Läkaren måste tro en, och förnekar de vanföreställingen så är de kanske emot en. Jag såg det ju från sidan nyligen, och krävde att de diskuterade fantasierna med den inbillningssjuke.

det gör ju ont att ha fel. Iaf för mig.

har aldrig haft några bisarra vanföreställningar och de 'vanförställningar' jag haft har nästan alltid kretsat kring existensiella och filosofiska frågor som det är svårt för någon att säga emot.. Länge var det fruktansvärt skrämmande att bara veta självklarheter som att man levde och att man skulle dö någon dag.. att ens liv här på jorden är en millisekund i universums oändlighet... och att vi inte vet någonting egentligen... att visdom bara är en bakfram lek med tankar som Gustaf Frödig uttryckte det... När jag var som mest nere och någon i vårdpersonalen verkade ha roligt sa jag ibland.. " vad är det som är så kul, vet du inte om att du ska dö"? kände det som att dom flesta andra levde som djuren med ovisshet om sin egen dödlighet och en förnekande försvarsmekanism av den för mig alltid så ångestframkallande och närvarande vetskapen om min bräckliga existens. Har väl nu till viss del även jag börjat bygga upp försvar mot dessa negativa tankar men har svårt att lura mig själv och förneka sanningen.. men vad är meningen med livet om man bara ska vara rädd och må dåligt hela tiden... det är farligt att leva för man kommer dö..! usch nej nu kanske jag snöar in igen, men ni som känner igen er lite och inte läst J.P Sartres romman "äcklet" gör det! Där fick iallafall jag bekräftelse på att det fanns andra icke psykotiska filosofer som tänker i samma banor som jag....

Jag är helt övertygad om att jag har upplevt sanningar som är dolda för alla runt omkring mig. Det är glappet mellan min värld och den som alla andra lever i som ger mig problem, delvis i allafall. Jag har sagt det till min psykiater; "Jag är här, på den här mottagningen därför att jag inte kan hantera att jag är synsk."
//amanda s

Geta, jag tror det kan hänga samman med att man har koncentrationssvårigheter. När man inte har förmågan att koncentrera sig tillräckligt på vad folk säger eller gör så börjar man kanske att utveckla egna ideer och föreställningar.

mvh Fredrik

Fredrik
Det har du säkert rätt i.
När man är trött och nedgången är det lättare
att tappa koncentrationen.
Men varför har man vid schizofreni en sådan
intensiv fantasi vid psykos?