Att acceptera sin diagnos

Ja det är funktionella son är jobbigaste! Att det inte fungerar.

1. Hm, det dröjde ett tag innan jag fick diagnosen psykos uns. Det jobbigaste då var nog stressen över studierna. Jag skulle absolut studera trots att jag var långt ifrån fungerande och symptomfri.

Själva diagnosen tycker jag låter så luddig. Jag trodde att jag skulle få en mer "riktig" diagnos, men icke. Det dröjde 10 år innan jag fick diagnosen schizotyp störning.

2. Det var i samband med att jag blev 100% sjukskriven med aktivitetsersättning (numera sjukersättning) som jag började inse att deltidsstudier eller deltidsarbete inte funkar för mig. Detta var nog 5år sedan.

Charlottesometimes skrev: 1. Hur klarade ni av första tiden efter att ni fått er diagnos?
Jag upplever det ganska jobbigt, det känns som att det står skrivet i pannan på mig vad jag har för diagnos. Det känns lite som en dödsdom.

2. Hur lång tid tog det för er innan ni hade accepterat ert öde fullt ut?

Hej och välkommen till viska.se Blev förbannad för jag fick ordsallad och där och då började jag kämpa mot sjukdomen annars hade jag nog försvunnit ut bakvägen tyst och stilla accepterar fortfarande inte den, men har blivit praktisk i förhållningssättet

JMF gärna 3 mark 20vers- kapitlets slut'

biblehub.com/mark/3-20.htm

Går direkt mot Hjärnrotarna

Diagnoserna har betytt ingenting för mig. Jag tänkte, att jag mår som jag mår, spelar ingen roll vad det kallas. Men när jag fick diagnosen schizoaffektiv var det som att allting stämde så jag vart nöjd med den diagnosen och accepterade den.

Jag är orolig att de ska ändra om mina diagnoser. Nu har jag haft mina tre i typ åtta år, så jag har äntligen kunnat slappna av. Vill inte röra om i grytan och få massa ny ångest för ny diagnoser...

"2. Hur lång tid tog det för er innan ni hade accepterat ert öde fullt ut?"

Jag har fortfarande inte accepterat min sjukdom.