Orkar inte mer....

Jag har varit drogfri 1 nu och jag har sån otrolig dödsångest och panikångest som håller i sig tills det blir natt eller tills jag somnar av utmattning. Alla är ute efter mig och jag beväpnar mig och svarar inte i telefon längre och dra ner persiennerna, jag vet att snuten soc och min läkare ärr ute efter mig i en FET konspiration.

Mina demoner ligger utanpå på min kropp och alla kan se rakt igen mig men dom ser mig inte med kärlek utan svarta hatiska demoner som äter upp min själ, jag vet att mitt blod är förgiftat av alla perversa tankar och handlingar i världen. jag vet att alla vill se mig död och begraven så att jag ej kan såra nångon igen.

Jag är ett misstag det har min mamma i molnen sagt och min pappa har ocksås agt det ajg hatar mitt liv för att jag inte kan skydda mig mot dom onda krafterna längre utan måste konsumeras i skärselden.

Jag är berred att ge mig ut på ett korståg och ta alla jävlars liv alla som är ute efter mig, NI är dom enda goda jag känner till och berätta hur jag skall ta död på ondskan som äter upp mig, annars kan jag be babylons horor att äta min ruttna själ.

Försök sova en hel natt!
De upplevda demonerna brukar vara skingrade på morgonen efter.

Jag har gått runt nu med konspirationen i 3 veckor, sover bra på nätterna då demonerna inte kommer åt mig men så fort jag är vaken så VET JAG att soc polis och psyk är efter mig och dom vill ta min själ och omvandla den utan att jag ahr något att säga till om, det är därför jag har beväpnat mig ingen ska ta det sista jag har som är hoppet om att en dag komma till zions trädgård och dricka guds nektar och bli renad från demonerna och giftet i mina vener......

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men det känns ändå som att jag vill säga något. Bra att du håller dig drogfri, men du behöver träffa någon professionell som du litar på. Hoppas verkligen att du kan hitta någon sådan.

Du har hamnat i en ond spiral där natten är mitten eller centrat.
Eller en tornado där ögat är mittpunkten och som det råder stiltje i.

Ett försvar som jag använde mig av när misstankarna gjorde livet jobbigt var att försöka föreställa mig att alla var på min sida och enbart ville hjälpa mig. Funkar kanske inte för andra dock. Hoppas att det blir bättre så snart som möjligt.

Mvh stefan