Dystert.

Jag kan slå vad med dig att din psykolog kommer att säga exakt samma sak som jag. Du kommer inte heller att tro henne. Därför har man sessioner med psykologer i åratal. Först kommer hon göra så att du känner förtroende för henne. Sen kommer hon få dig att öppna upp dig för henne. Sen kommer hon slå in min sanning i huvudet på dig genom att upprepa det gång på gång på gång i olika termer. Och ja, hon vet. Hon visste redan efter första mötet med dig vad som vart ditt problem.

Hur löste du problemet med att vara mobbad? Du flippa inte ur och slogs, du sade inte till din lärare. Nä du satte dig i en hörna med huvudet under hättan och gjorde nada och bara byggde upp ditt hat mot omgivningen. Varför den reaktionen?

Du känner dig alienerad som en emo-unge, tror att du är olik hela mänskligheten. Det är inte sant, du är precis som alla andra.

zoegas,

För att jag kände mej svag liksom samma gång när jag var mindre för att min fader alltid gav mej en smäll när jag glömt vissa saker eller nät jag inte lydde han. Likaså fick jag känslan emot mobbarna. Svag och nu är jag mentalt stark emot dem men det sårar även dom jag är nära när jag är apatisk emot dem.

Ena sidan försöker känna sig superior när allt den känner är inferior. Så det blir ett complex mellan högmod och inferior.

Konflikträdd. Och ditt sätt att hantera dem är att undvika. Eller med andra ord, isolera dig. Man har inte mycket annat till val om man är ett barn. Dina mordiska tankar till människor som gjort dig illa har till viss del färgat av sig på människor som inte har med dem att göra(paranoja). Det är naturligt. Det enda sättet att komma till rätta med det är att försonas med vad som hänt. Det är en läkeprocess. Att dra sig undan och bli eremit är det värsta man kan göra mot sig själv. För det är i relationer problemen har uppstått och det är i relationer till andra som kommer att lösa dem. Att träffa folk och hamna i miljöer där du blir schysst behandlad. Då blir det en krock. Den gamla sidan som tycker illa om människor och vill dra sig undan försvinner. Och den sidan som upptäcker att människor är schyssta att ha med att göra får mer plats. Men för att det ska bli möjligt så måste du lära dig att hantera relationerna bättre, istället för att dra dig undan när du blir uttråkad. Eller ignorerar människor när du blir irriterad. Inser du nu att allt detta om affektiva sjukdomar och personlighetsstörningar och schizofrenispektrum är bara att kasta i papperskorgen? Det är bara tomma ord som beskriver något som kommit till följd av vad som har hänt.