Vilken är definitionen av psykisk sjukdom?

Jag undrar hur man definierar begreppet "psykisk sjukdom". Då menar jag inte just schizofreni, utan över huvud taget.
Jag fick den funderingen idag, för jag tror på ett sätt att jag INTE är psykiskt sjuk, och det är tveksamt om de på psyk tycker det heller. Jag har ju ganska stora problem att fungera normalt, men jag har andra förklaringar än psyksik sjukdom till det. Det krångliga är att det mesta kan tolkas dels som psykisk sjukdom och dels som andliga problem (andlig = det som har med religion att göra). Till och med min "orkeslöshet" kan förklaras så.
Så nu undrar jag: vad är det som gör problem till psykiska problem och inte något annat? Var går gränsen?

symtom:
Vanföreställningar
Tankemässig desorganisation
Hallucinatoriskt beteende
Manéer och kroppshållning
Udda tankeinnehåll
Avtrubbadde affekter
Passiv/apatisk tillbakadragenhet
Bristande spontantitet och samtalsförmåga

Nu gäller det kanske mest schizofreni?

Enkelt uttryckt kan man väl säga att när ett beteende avviker tillräckligt mycket från vad som betraktas som normalt i en kultur så uppfattas det som sjukt. Gränsen för vad som är sjukt eller inte förändras nog hela tiden. Homosexualitet sågs ju som en sjukdom förut, men gör det inte nu längre. Jag tippar på att gränserna kommer att förflyttas ännu mer på det områden.

Jag tycker man är sjuk om man inte fixar vardagen: är för deppig för att orka ta hand om sig själv, för ångestladdad för att våga leva, för avtrubbad för att fixa relationer osv.

Det är krångligt att psykiatrin inte tar hänsyn till att vi är andliga varelser oxå. Jag brukar tänka att de är experter på själen. Jag förväntar mig inte att de ska kunna jaga bort demoner och ta bort andliga gåvor. Märkligt nog blev det så när jag medicinerade som mest. Det gav mig lite huvudbry..kanske är allt min egen skapelse..

Jag vet inte vad som kommer "utifrån" (=från andliga varelser och Gud) och vad som kommer inifrån mig själv. Det som i en persons ögon är vanföreställningar är fullständigt normalt för en annan person. Och det gör att jag inte vet var jag skall dra gränsen eller vem jag skall fråga om hjälp. Några troende människor säger "du är sjuk", några andra troende säger "det där du berättar om är andligt", och många inom psykiatrin säger "det är religiöst", medan någon har sagt att jag är sjuk. Och ibland när jag ringer öppenvården säger de "ring psykakuten", men slutenvården säger "gå till öppenvården".
Det här skulle vara mycket förvirrande för vem som helst, men nu är det ju så att jag har Asperger också, och då lyder man ofta order/förlitar sig på andra, och dessutom har man svårt med egna tolkningar; ens egna tolkningar kan vara lite felaktiga ibland på grund av bristande social förmåga. Det jag menar är att det faktum att jag har Asperger gör situationen ännu svårare att tolka. Då kanske ni undrar "men vad tycker DU då?". Mitt svar är att jag är väldigt kluven i frågan om jag är psykiskt sjuk eller inte. Den känslomässiga delen av mig säger "men jag är ju psykiskt sjuk, kolla bara på hur dåligt jag funkar!", medan min slutledningsförmåga säger "det du känner går det att hitta förklaringar till i Skrifterna, och psyk verkar inte tycka att du är sjuk". Och den känslomässiga sidan brukar ju vara den som oftast har fel, eller?
Jag är medveten om att det också kan vara både och; att man kan vara BÅDE andligt påverkad och psykiskt sjuk. Men den lösningen är för krånglig...

Jag är för förvirrad själv för att kunna hjälpa dig att få klarhet