Mobbing

ja hur filar man på de innersta känslorna......


Gentemot en jevla lastbil som far o flyr.

Vad vinner jag på de.... Jag talar inte mot dej nu. Utan vet och
är medveten om att jag vunnit mycket men de känns dråpligt på något sätt.
Som att bli kastrerad och kastad till krokodiler.

Geta skrev: Admin1 har förklarat att vi som har sjukersättning lever överklassliv. Vi behöver inte sitta instängda halva dygnet i en fabrik i Kina och tillverka mobiltelefoner. Vi kan ägna oss åt vad vi vill under dagen.

Jo, fast man kan ju inte njuta av det eftersom man aldrig mår bra.

man befinner sig inuti ett nöt skal för ingen har brytt sig i de förflutna.


Bättre än så kan ja inte precisera det....

Ready,
Du är kanske för medicinerad för att kunna njuta av livet. Min teori...

Ready skrev: Det verkar som att om man avviker från mängden så blir man mobbad.

Barn som mobbar behöver inte alltid ha någon anledning till att börja mobba något annat barn. T ex, när jag var liten sas det att jag duschade med Butterickstvål, vilket jag verkligen inte gjorde.



När jag var barn blev jag mobbad och utfryst. Kommer egentligen inte ihåg så mycket nuförtiden. Ett jobbigt minne kan jag dela med mig av.

Jag var på väg hem från skolan, och en bit bort såg jag några "kompisar" så jag bestämde mig för att springa i kapp dem. De började också springa, bort från mig, hem till en utav dem. När jag sedan ringde på dörren var det ingen som öppnade. Jag hörde en av "kompisarna" säga genom dörren (till hon som bodde där): "Ska du inte öppna?", varpå hon som bodde där svarade "Nej det är ju Isan!"

(Jag heter inte Isan på riktigt, men jag vill inte skriva mitt riktiga namn så ni får nöja er med mitt viskaanvändarnamn.)

Jag har varit med om samma manöver! Jag var ändå med när vi hade lagsporter, men då fick mina föäldrar bekosta ett par benskydd, till landhockeyn. Nä, livet är inte lätt. Mobbning är ett helvete!