Amandara skrev: Den första jag träffade i psykiatrin var en erfaren räv till psykolog, i den psykodynamisk skolan. Var under isen och sov större delen av dygnet. Hur livlös jag än var så blev jag spritt språngande förälskad - sådär vettigt och jag tror det berodde på maniskt tillstånd. Nu känner jag liknande känslor för Mats som är sjuksköterska. De här känslorna har burit mig genom svåra tider. Var kommer de ifrån ?
Hahahaha! Jag blev också dödsförälskad i min psykolog, hon var allt jag hade när allt rasat ihop.
Jag gick också i psykodynamisk terapi och precis som Geta säger, så räddade det mitt liv. Annars hade jag varit död.
En person här på forumet sade till mig att jag var neurotiker och därför hade haft så stort utbyte av psykoterapi. Personen menade att psykotiker hamnar på gruppboende efter en psykoterapi. H*n måste själv ha haft dålig erfarenhet och inte blivit hjälpt själv.
