Synd bara att jag var tvångsmedicinerad också. För jag hade kanske blivit frisk på riktigt utan medicin då när jag genomgick behandlingen. Menar, då hade jag kunnat blivit utskriven på riktigt.
Sen också så har jag kvar satans ljuden tinnitus nivå 3 och med mera än idag! Så jag kan nog aldrig bli frisk... .
Jag funderar på om man kan effektivisera sökandet efter bra bilder på nätet, kanske jag ska leta på imgur efter särskilda bilder som kan öppna upp vår fantasi kring de vi skickar in till bildlekarna? Det är ju redan en terapi, eftersom jag ju har ansvaret för bildhörnan till nyhetsbrevet varje fredag.
Jag har provat :arrow: intensiv samtalsterapi (två ggr i veckan). Det var nog den gamla sorten. Det blev jag till slut sjuk av.
:arrow: KBT (kognitiv beteende terapi) mot depression. Mycket bra. Vi hittade ett flertal grejer jag gjorde som var nedåtgående spiraler för humöret.
:arrow: Vanlig samtalsterapi (en gång i veckan). Återigen blev jag sjukare av det. Gick bara 10 ggr, sedan var det stopp.
:arrow: arbetsterapi på rehabiliteringen. Fick göra keramiksaker och spela kort (Gin/Rummy). Rätt bra. Finns inte längre i den privata öppenvården har jag sett.
:arrow: stödsamtal (varannan vecka). Går jag på i nuläget. Bra att komma ut ur lägenheten och ha någon att prata med som man kan ventilera hur man mår [i:fbc9tj9t]på riktigt [/i:fbc9tj9t]med.
Jag undrar om vi har ngn bildlärare här på viska, som kanske kan tipsa oss (vi är nog fyra-sex st. som skickar in regelbundet + Nisses videos) om hur vi kan öka på den kreativa lusten vad gäller insamlandet av bilder till en ren praktiskt gärning så att man känner att man gör ren nytta med bilderna i terapeutiskt syfte. Tittade på IMGUR, det var visserligen fina bilder men tråkiga trots att dem visade bilderna med textuella förklaringar. Nä, då tror jag mera på att hitta ovanliga ord att använda till bildsökningen?
Fortfarande får jag inte till det clou! Som jag anser vår sökande efter identitet och självkänsla som är viktig för att kunna hantera den utanförskap många delger oss. Men kan vi sporra varandra att hitta vår terapi tillsammans?
