Nissegossen skrev: Har haft ihop det med mitt ex sedan 1982 och vi är fortfarande vänner, men bor på skilda håll!(Igår var jag hemma hos henne och lagade till en fläskfilé gryta)
Till saken; hon reagerar exakt som du beskriver hon ser till det hon får och är inte nöjd, vilket jag tycker hon skall vara! räknar du ditt värde i pengar? Kan då tala om för dig att då ser jag det som du bara sätter ett pris på dig som vilken hora som helst!!!
Kärlek kan aldrig värderas i pengar! En liten pytteliten sak som någon gjort med kärlek och som inte har kostat pengar är mycket mer värt än tusenlappar tycker jag! Vad kommer du själv med till honom? Är han värd någon gåva överhuvudtaget?
Hon mitt ex kunde inte behålla några vänner överhuvudtaget. Först när hon träffade någon var allt ett himmelrike och den människan var en ängel!
när hon sedan såg att personen hade alla regnbågens färger i sig, så stötte hon omedelbart ifrån sig människan utan någon som helst förklaring till människan ifråga! Inte nog att hon inte kunde hantera vänner, hon gjorde slut på mina vänner också. Jag hade under tiden med relationen själv inga vänner som orkade med henne!
Det hela slutade med, att efter 13 år som sambo grälade vi på varandra på grund av att vi båda gick 24/7 hemma. Jag såg till att hon fick en egen lägenhet och betalade flytten och en del möbler åt henne (tog ett lån på banken som jag fortfarande betalar på!)
Hon har då diagnosen borderline om du känner igen den?
Tack för att du delar med dig av dina erfaranheter Nissegossen. Julklappshistorien var bara ett exempel. Det kan även vara saker som att min sambo inte hade vattnat blommorna eller ställt skorna i skohyllan som kunde framkalla en sån här reaktion.
Borderline vet jag vad det är, jag har en nära vän med bps och är rätt påläst så att säga.
