Kär i en ateist?

Jag tror jag är vidsynt. Men jag måste döpa eventuella barn... eller välsigna.

I det här tänker jag om jag skulle få ett barn, en Barn Välsignelse med namngivning och i vuxen ålder får barnet själv välja om det vill döpa sig i vuxendopet. Det är vad jag ser, må vara den sanning jag själv går efter.

Tolerant Nissegossen!

Det är klart du ska pröva MsTibbs. Du måste ju ta i alla fall pröva så att du inte går miste om något?

Då får jag ragga när jag kommer på banan igen!

MsTibbs skrev: Jag tror jag börjar bli kär. I en ateist. Skulle det funka?

Det beror på hur villiga ni båda är på att kompromissa.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig vara tillsammans med en teist, då jag har extremt svårt för religion.
Jag respekterar allas rätt till personlig tro, men tron blir inte personlig längre i ett långvarigt förhållande, speciellt om barn är på agendan.
Har man för olika uppfattningar om hur barn bör uppfostras osv så kan det bli svårt. Ska barnet döpas? Konfirmeras? Vart/hur ska vigsel ske?
Det finns många motsättningar, men om man är villig att kompromissa om dessa saker, så är det ju inte ett problem.

Jag skulle säga att du kan ge det en chans, om du känner att ni båda skulle kunna anpassa era principer lite efter varandra.
Man behöver inte vara troende för att vara en bra människa, så om det skulle ta slut utan att någon beter sig dåligt, så kan man ju göra slut utan att någon behöver vara boven i dramat.

Lycka till!