Jag har ofta undrat varför psykiskt funktionshindrade människor säger sig ha haft en bra barndom. Ibland skyddar människor sina banemän och kan inte erkänna att det är något fel på dem. En bra barndom innefattar trygghet, tillit och kärlek. Utan dessa är allt bara en schimär, ett spel för gallerierna.
Har aldrig blivit slagen, men mina föräldrar blev inte glada t.ex. när jag hade skruvat ut alla skruvar ur vardagsrumsbordet o lurat in min lillasyster under det, så att det välte över henne...
