Min pappa är helt oförstående och verkar inte heller vilja förstå eller ta reda på vad schizofreni är. Min mamma är det bättre med, hon försöker förstå och ta redan på information om sjukdomen.
Jag är inte säker på hur mycket mina kompisar förstår, men eftersom jag är rätt öppen med min sjukdom så frågar dom mig saker så dom är åtminstonne intresserade av att förstå.
Killen jag datear är väldigt förstående eftersom han har schizofrena släktingar och det känns väldigt bra.
Jag är lite ledsen just nu för min mamma skäms så över mig. Jag skulle vilja att hon kunde vara stolt över mig och se mina positiva sidor. Jag hade frågat grannen om hon kände min mamma vilket hon gjorde. och nu är mamma rädd att det ska gå rykten om att hon har en knäpp dotter eller nåt. Grannen och jag hade ju ett jättetrevligt samtal.Jag är less på att vara nån som man skäms över och ska gömmas...
För mig är det en nackdel att min mamma är psykolog. Hon är så rädd att hennes arbetskamrater ska få veta att jag är sk sjuk. Hon tror att dom skulle tänka att hon inte kan vara en bra psykolog som uppfostrat ett barn som mår så dåligt som jag gör ibland. Men jag tycker att psykologer inte behöver vara övermänniskor. Om man dömer folk med problem så är man väl ingen bra psykolog? fast det är klart, hon har ju varit intresserad också. och läst mycket böcker om återhämtning. Tack vare henne så har jag fått veta att man kan bli frisk enbart med hjälp av psykoterapi. man behöver alltså inte knapra piller... mer om det för alla intresserade kan ni hitta i mitt inlägg: Enbart psykoterapi lika bra som psykoterapi och medicin.
