Självstigma och öppenhet

Mer
4 år 2 månader sedan #1223983 av Modesty
Svar från Modesty i ämnet Självstigma och öppenhet

memphis skrev: Vad är det att vara öppen? Är det att säga vad sjukdomen heter? Då väcks fler frågor. Allt som börjar på schizo har för dåligt rykte. Då kan man säga att man lider av psykos ibland. Men de flesta vet inte vad en psykos är heller! Så då kanske man måste bli som en sorts ambassadör för sjukdomen fast man inte vill det. Det är länge sen jag fick frågan nu, vad jag har för sjukdom. Jag undviker den om jag kan. Och om jag måste svara något skulle jag nog säga psykisk ohälsa. Inte psykisk sjukdom. Fördomarna är för många. Frågorna är för många.


Jag tänker nog kanske inte på själva namnet på sjukdomen när jag tänker öppenhet. Mer vad den innebär...
Mer
4 år 2 månader sedan #1223985 av Modesty
Svar från Modesty i ämnet Självstigma och öppenhet
När jag säger att jag var öppen så menar jag att jag erkänner att jag var psykotisk.
Mer
4 år 2 månader sedan #1223986 av Clean
Svar från Clean i ämnet Självstigma och öppenhet
Jag har märkt av andra som lever med psykisk ohälsa ska man heller inte nämna schizofreni. Tufft inom kretsen för mupparna för psykisk ohälsa som schizofreni.
Mer
4 år 2 månader sedan #1223988 av Modesty
Svar från Modesty i ämnet Självstigma och öppenhet
Jag har inte knackat på
Hos chefen och sagt att jag var psykotisk men döljer det inte heller.
Mer
4 år 2 månader sedan #1223989 av memphis
Svar från memphis i ämnet Självstigma och öppenhet
Ja det kan jag också erkänna om jag tror att den jag pratar med är hjälpt av det på nåt sätt. För mina barndomsvänner har jag erättat mycket. Men det är ändå som att de inte förstår helheten. T ex när jag får mycket ångest och blir stel och konstig då ber de mig att slappna av lite och ha skoj med dem. På en fullsatt bullrig krog! De förstår inte vad ångest gör med en. Fast jag varit öppen så är det själva förståelsen jag tycker uteblir.
Mer
4 år 2 månader sedan #1223994 av Modesty
Svar från Modesty i ämnet Självstigma och öppenhet

memphis skrev: Ja det kan jag också erkänna om jag tror att den jag pratar med är hjälpt av det på nåt sätt. För mina barndomsvänner har jag erättat mycket. Men det är ändå som att de inte förstår helheten. T ex när jag får mycket ångest och blir stel och konstig då ber de mig att slappna av lite och ha skoj med dem. På en fullsatt bullrig krog! De förstår inte vad ångest gör med en. Fast jag varit öppen så är det själva förståelsen jag tycker uteblir.


Ja, då är det förstås svårt.
Men då är du ju öppen. Om man förstår innebörden eller inte är ju en annnan sak.