Att leva livet och inte ta sitt liv!

Med det jag har varit med om, gör att jag känner en tacksamhetens tanke att jag verkligen fortfarande får leva, trots gränsen mellan liv och död! Har inte haft självmordsplaner sedan början på nittio-talet. Jag känner verkligen att livet funkar trots att jag bara lever typ halva livet. Men det jag har varit med om kan drabba väldigt många.

Även jag har haft självmordstankar och tänkt ut hur det ska ske. Senaste gången var 2012 då min livssituation var bedrövlig och jag inte såg någon utväg. Mitt under mina planer på att hänga mig ringde min drogterapeut. Hon blev förskräckt när jag berättade vad jag tänkte på och skickade efter mobila teamet. Det var skönt att prata av mig och det avstyrde mina tankar.

Jag får självmordstankar vid svår ångest! Sedan har jag en depression i kroppen också. Tror jag är för feg att ta mitt liv. 

Jag har kommit på ett sätt, där jag lägger mig på kvällen somnar varpå jag aldrig vaknar mer. Nej, aldrig tabletter, det är dödssäkert, jag slipper lida när jag dör. Men jag gör det inte och talar inte om hur. Det stannar hos mig.

Känns som att de som vet hur enkelt det är att ta sig ur jordelivet, kanske borde hålla det för sig själv! Livet är meningslös, men det finns attraktioner som gör att man oftast finner en mening med livet! Man får aldrig ge upp, det är bara att kämpa sig ut ur dödens strand.

Jocke skrev: Känns som att de som vet hur enkelt det är att ta sig ur jordelivet, kanske borde hålla det för sig själv! Livet är meningslös, men det finns attraktioner som gör att man oftast finner en mening med livet! Man får aldrig ge upp, det är bara att kämpa sig ut ur dödens strand. 

Kan säga att därvidlag är mina händer och fingrar samt mun förseglad, lemmarna bundna då jag inte vill föra kunskapen vidare.