Sjuk eller frisk?

Nej, jag har alltid provat "det senaste". När Zyprexa var nytt i Sverige tog jag den i ett halvår innan jag återinsjuknade eftersom jag försökt dela tabletterna för att inte bli så hemskt trött. Dumt.

Nu tar jag Abilify, som tydligen räcker för mig. Lagom trött och nöjd är min kortbeskrivning av hur jag mår på den. Men, vilka biverkningar den har i längden, återstår att se.

Dock är jag symptomfri idag=känner mig frisk. Möjligen lider jag av negativa symptom. Jag försöker vara glad och lycklig och lyckas av-och-till med det!

Jag har funderat en hel del på om jag kommer att tillhöra den där tredjedelen som blir frisk. Som det ser ut nu tillhör jag istället den tredjedelen som har förutsättningar att klara sig någorlunda med hjälp av mediciner och det är jag relativt nöjd med eftersom det fanns 33 procents chans att jag stannat i ett psykotiskt tillstånd. Detta är min ungefärliga bild av hur schizofreni drabbar dom som insjuknat, men jag vet inte om den stämmer.

Så länge jag hör röster kommer jag att ta min medicin men om jag blir av med alla symptom i typ ett år kommer jag att trappa ner medicinen ytterligare för att till slut om inte symptomen återkommer kunna bli helt medicinfri. Enligt Admin1 dröjer det då alltså 2 år tills man blir friskförklarad. Man kan ju alltid hoppas, men det skulle räcka och bli över om jag klarade av att göra den avslutande praktiken och börja jobba åtminstone deltid(mer realistiskt).

Jag har symtom varje dag! Jag har en adekvat dos som håller mig flytande dag efter dag, men frisk kommer jag nog aldrig att räknas som i människors ögon.

Just för närvarande trivs jag någorlunda med tillvaron, jag kan aldrig räkna med att symtomen försvinner, ty det är alldeles på tok för stor påverkan på mig!

Vill passa på att tacka dig Stefan!

Det är många som brukar tycka att jag ser "nomal" ut, och att dem inte kan se på mitt beteende att jag har två handikapp! Men efteråt brukar jag säga, att det är min tystlåtenhet i vissa lägen som skvallrar lite om sjukdomens art.

Det räcker med att hoppa över förmiddagens dos, för att spänningarna i kroppen accelererar! Men vad är skillnaden mellan att vara en "kroniker" och att vara "institutionaliserad?

Jag finner då ingen intresse av att experimentera med hälsan! Eftersom jag finner inget som kan få in mig i arbetslivet igen! Så för vem skulle jag då behöva visa mig frisk inför?

Att bli friskförklarad räknar jag inte med. Jag är alldeles för psykosnära och tippar lätt över.
Skillnaden är så stor mot när jag var som sämst och som det är idag så att jag njuter av livet nästan varje dag ändå.