Det finns en viktig grej att berätta att aktivt bli bättre!

När jag satt inlåst på rättspsyk i ett par år så sa alla där som jobbade att man blir sjukare när man isolerar sig själv vilket jag gjorde satt inlåst på mitt rum vågade inte gå ut om det absolut inte va ett måste som att nån gång gå och äta! Dom sa som jobbade att jag inte blir utksriven om jag inte börjar vara lite mera ute från rummet! Så jag frågade en dag personalen om dom ville spela kort! Och vi spelade poker nästan varje dag i ett par månader! Saken var trots att jag gjorde bort mej som fan och bad om ursäkt fortsatte jag att spela kort och jag var jättepsykotisk vissa av dom sa jag några ord om hur dåligt jag mår och dom uppmuntra mej att det ordnar sig! Så jag blev tryggare med dom trots ibland våra bråk som jag startade för jag var nojjig och dom fick förklara hel tiden att det är inte sant att det är bara inbillning! Tillslut efter ett par månader av att nöta på att vara i avdelningen så fick jag kontakt av vissa patinter! Vissa blev det konflikter med och vissa blev ens vänner! Trots tumulten som blev och ens nojjor som jagade upp en så blev det bättre precis som personalen på rättspsyket sa om jag sluta isolera mej!

Så tillslut funka jag relativt felfri och var ute i avdelningen och det kändes bra för mej vilket var en mardröm i början och så mycket man gjorde bort sig pga sin psykos och alla samtalen vid sammanbrottet för det hände hela tiden i början när man gick ut ur rummet dom sa att jag är psykotisk men samtalen och mina sammanbrott försvann och jag blev utskriven!

Sen när jag började ett liv i friheten och fick kontakt med mina gamla vänner från förr innan jag blev sjuk så gjorde jag det som personalen sa åt mej på avdelningen att jag blir mycket sjukare om jag isolerar! Att alltså om man aktivt umgås med andra så blir man bättre! Så jag gjorde det och fan vad mina nojjor i början ställde till det och jag fick ge massa förklaringar och information om vad psykos är! Det tog ett par år av pinsamheter och ett jävla massa problem med att umgås med människor pga min psykos men jag gav inte upp att få det att funka fast många bakslag och nederlagt och alla ursäkter för bråken som blev för ens nojjor! Men iaf det tog kanske fyra år av kamp att få tillbaka sitt liv! Så idag har jag mina nära och kära i mitt liv precis som innan jag blev sjuk och det fungerar utmärkt utom dom vanliga problemen som dyker upp då och då men inget som iaf beror på mina nojjor utan helt vanliga bekymmer!

Efter många och hårda motgångar i det sociala livet så blev det bättre rättare sagt som att jag har aldrig varit sjuk! Och det var en lång resa det säger jag ingenting om! Men personalen hade rätt att isolera sig gör en mycket sjukare och låta bli att isolera gjorde att man med egna personliga tillgångar fick tillbaka sitt liv och umgås med nya som gamla bekanta utan problem! Visst har man kvar sina nojjor men om man inte lyssnar på dom får dom aldrig makten att ta över ens liv vilket dom annars gör och man undviker eller flyr men det gör bara problemen värre och styr tillslut helt och hållet som det gjorde förut innan jag trotsade allt och flippa helt ur bland folk och jag fick många chanser att förbättra mej angående sammanbrotten, urflippngarna och jag skällde och anklaga andra för mina nojjor!


Så om du lever helt isolerat så kom ihåg att en finns en väg som är bättre och det är inte att lyssna på sin sjukdom och leva isolerat det är att våga att kämpa för ett bättre liv och göra tvärtemot vad din sjukdom leder till! För ingen vill va ensam och må dåligt när man dessutom kan må faktiskt bättre och ha folk man kan umgås med men ibland ändå vill va ensam men då är det inte för att sjukdomen säger det utan för det är naturligt för alla att vilja va ensam ibland men då mår man inte dåligt iaf!

Och tro mej jag vet om någon att det är en lång och hård väg att fokusera på det friska och ge sig ut i livet i olika omgångar att det blir turbolent som sjutton emellanåt men då får man lösa det med människor och förklara vad ens sjukdom innebär och be dom överseende och tålamod att man menar egentligen ingenting illa! Dessutom till dom man litar på som finna i ens liv vara öppen med dom om sina problem så att man kan få rätt stöd och rätt kamratskap!

När jag gick den här hårda långa vägen att jag vägra lyssna på min sjukdom och börja i olika omgångar börja umgås med folk igen och inte isolera mej så förstod hur tufft och hårt det ändå var helt hopplöst alltså och man gjorde många gånger fett bort sig så var det värt det och sen får folk tycka vad dom tycker men jag vet iaf vilka som är mitt folk! Och jag och mitt folk reser ibland både inom och utanför sverige, har mysiga hemmakvällar med pyssel och laga kladdkaka tex eller middagar med några glas vin och chill musik! Ta promenader rillsammans kvällsolen! För att gå tillsammans på krogen och dansa! Eller sitta hemma och prata och dricka kaffe! Bara umgås och ha det bra kort sagt! Det här trodde jag var helt omöjligt när jag var som sjukast och lät psykosen styra och isolerade mej! Men jag tog steg för steg och så många gånger som är för oändligt att räkna tog jag flera steg bakåt men jag gav inte upp!

Mitt råd till dej lyssna inte på sjukdomen! Och öyssna mera på dom friska sidorna! För som Dalai Lama sa i en av hans böcker som jag har läst var "varje tanke är ett frö!" Så börjar man fokusera på dom friska sidorna och lyssna på det istället så kommer det växa och bli starkare och tillslut ta över och då längre kontrollerar inte ens sjukdom längre utan man har mera makt över sig själv och ens liv!

Tack för bra tips!

Tycker du? Jag skrev bara vad jag kände och upplevelser jag har gått igenom! Det blev mycket text! Men poängen är att man ska utmana sjukdomen och vägra lyssna på den och lyssna på dom friska sidorna och juh man lyssnar på dom friska sidorna och agerar utifrån detta desto starkare kommer dom friska sidorna bli istället för att sjukdomen ska styra! Man kan göra ett aktivt val men det är en lång väg att gå iaf var det för mej! Men jag tog mej igenom mej det och kan idag faktiskt göra saker som tex umgås helt avslappnat vilket jag kunde inte när jag lyssnade och styrdes av sjukdomen! Som sagt Dalai Lama sa i en av hans böcker att varje tanke har sitt frö!

Jag tror jag lever i en stad som inte accepterar mig, några gör väl det men tror det är många rykten och felaktiga föreställningar och fördomar kring mig som person. Jag tror jag blir tvungen att flytta när mina föräldrar går bort.

Egentligen borde jag ha fattat när det var ändlösa spekulationer kring ett mordfall här i stan en väldigt blåsig natt -92.

Hade vanföreställningar den natten och var i min lägenhet alldeles bredvid mordplatsen, bodde egentligen på ett behandlingshem inom samma område. Och jag känner verkligen hur jag har velat utropa att jag är helt oskyldig till detta fall, och att jag har förstått att jag hade tidigare umgåtts med personer som i egentligen var elaka.

Det är nog främst därför jag vill hänvisa till högfunktionell autism!" Det är ngt härinne som inte är riktigt snäll med mig?
Det är bara att hänvisa till en högre tekniskt nivå, och då förstår ni hur media utnyttjar olika situationer för att skapa scoop bl. a. Är ledsen idag över hur man behandlar de som vill mig väl!

Jocke, håller du på att få vanföreställningar efter din höftledsoperation, då du har förlorat rörligheten som du haft innan. Du kan inte lämna lägenheten hur som helst utan stora arrangemang.

Jag måste ha personal som tillsyn i fall det händer ngt? I morgon ska det visst blåsa kuling här i stan?

Känner faktiskt att hörseln blir lidande av en lång dag utan riktig ljud i bakgrunden. Hade hit personal, ingen napp alls, men morsan sade att proppen inte kan ha försvunnit spårlöst då den inte har ben att gå med?

En riktigt svår föreställning och ledtråd om vars den jävla proppen härbärgerar? Har viktiga saker för mig i morgon då måste jag höra!