Den fallerade rättspsykiatriska vården

Hej nu är jag tillbaka. Jag tog bort mina tidigare inlägg för jag tyckte de var utlämnande för andra personer.
Under tiden har jag arbetstränat och har nu praktik på ett företag. Det är som ett riktigt jobb ungefär.
Jag tycker att den rättspskyatriska vården är mycket dålig i Sverige. Jag har själv erfarenhet av den. Jag fick vänta i 2 år innan jag fick en "ordentlig" psykologutredning, som genomfördes på bara 2 dagar.
Ingen gång fick jag någon vård för att öka min självkänsla eller bristande självförtroende, ingen gång fick jag hjälp att få någon insikt i mitt handikapp (asperger syndrom).
Inte heller tog man tillvara på mina specialintressen , något som kan var en styrka vid Aspergers.
Mina tvivel angående de resultat man kom fram till togs ej på allvar.
Den rättspsykiatriska vården idag lämnar bara folk åt sitt öde efter en utskrivning, och man får ingen bra hjälp när man är där. Skötarna verkar bara jobba där för att de gillar att trycka ned folk, inte för att hjälpa, men det finns ju undantag, även om de är mycket få.
Så dagens artikel stämmer mycket bra, man får väldigt lite hjälp.
Den rättspsykiatriska vården är en resursslukande verksamhet som inte kan försvaras i längden.

Det står ju t.o.m på text-tv idag...(rätts-)psykiatri fungerar inte...inneliggande patienter får ingen vård, bara tittar på tv osv...

Att ingen har skrivit om det TIDIGARE... :roll: :evil: hallå!!???

anybody home????

Hej på dig Fredric, kul att se att du är tillbaka.

Hur många gamla bekanta har jag inte mött som det har gått dåligt för. Ingen av dem får någon hjälp att bryta sina destruktiva mönster.
De lever kanske på gruppboenden eller behandlingshem men får oftast ingen hjälp där får att komma på fötter och få ett värdigt liv.

när jag låg inne andra gången så brydde sig inte vårdarna mycket.
dom släppte ut mig sent på kvällen för att få frigång.dom sa bara att jag skulle va tillbaka den och den tiden.när jag kom försent släppte dom bara in mig utan att fråga något,gick och satte sig i tv-rummet. där satt dom om kvällarna och bara klagade på att dom jobbade och va tungt det är.en gammal äldre dam behövde byta blöja och jag va tvungen som intagen att passa henne och säga till personalen när hon behövde hjälp.klart så var jag rätt hyfsad då i måendet så jag klarade det.men annars brydde sig inte personalen så mycket om patienterna.alla bara gick där i korridoren ,sen fick dom lite medicin.det var aldrig någon skötare som kom till mig och frågade hur jag mådde eller så.
tycker synd om skötarna som klagar hela tiden.dom borde skaffa ett annat jobb

Det känns som de tar 2 år på sig att stämpla en med en diagnos, sedan skiter de i hur det går för en. Om man fastnar på ett gruppboende och aldrig tar sig därifrån eller aldrig får ett jobb, det bryr de sig inte om. När jag var där så pratade en hel del av skötarna om att jag skulle få hjälp med mitt självförtroende. Den hjälpen har jag inte sett röken av.
Summasummarum så vart inget särskilt mycket bättre förutom av att jag var där, snarare sämre, för man fick några ärr i själen när man blev kränkt av vissa medpatienter och personalen.
Nu har jag praktik men jag har fått jobba för allt själv! När jag var i Vadstena sa överskötaren att han aldrig trodde jag skulle jobba igen. Titta nu! Nu jobbar jag i alla fall.
Varför kunde de inte hjälpt mig istället och ta vara på allt det positiva jag har att ge. Jag har fått bygga upp ett nytt kontaktnät helt själv, jag tränar på gym nu, där träffar jag folk.
Nej jag är grymt besviken på den rättspsykiatriska vården i Vadstena, och därmed har jag sagt vad jag väsenltigen tycker på det här forumet.
Med 3 inlägg och inte 1000 som förra gången.