Frågor om schizofreni från radiojournalist

Hej. Nu hoppas jag att det är okej att jag skriver här. Jag har pratat med några som själva har diagnosen schizofreni och fick rekommendationen att pröva skicka iväg lite frågor på detta forum.
Undertecknad heter Helene och jobbar just nu med ett reportage om schizofreni för ett radioprogram i P1. Jag har fått en fin intervju, men skulle vilja fånga ytterligare lite funderingar och tankar kring hur det är att leva med schizofreni. Och jag tänkte att jag kanske kan ställa några frågor här OCH då ska jag på en gång säga att jag gärna, om det är okej, skulle vilja kunna ”använda” en del av svaren i reportaget. Alltså, inte att jag intervjuar ytterligare någon person, utan att jag kanske citerar några av svaren här från forumet i mitt reportage.
Om det nu är någon som öht vill svara!

Man är kluven – det är schizofrenins dilemma, sade en person till mig, och jag undrar; HUR är den där kluvenheten? Hur känns den, vilka uttryck tar den sig?

Att ens tankar åker än hit och än dit och man ofta byter tråd, är det vanligt när man är schizofren?
Och i så fall; är det för det mesta så eller finns något ”stadium” av sjukdomen då det är vanligare ?

Är det olika hur sammanhängande man kan vara i det man tänker och talar om? Och märker man själv när man inte är sammanhängande?
”Om jag säger ett ord så känner jag direkt på insidan om det är fel eller rätt att säga”, sade en person till mig. Så kan det ju kännas även om man inte är schizofren, men är det annorlunda om man är det?

Om man får en syn- eller hörselhallucination, eller en slags förföljelsetanke, som t ex att man tror att folk skickar tankar till en, och själv tror att det är så – i magtrakten, men inte i huvudet - hur gör man för att hålla isär det? Hur gör man för att skjuta bort den där starka tron i magtrakten och istället hålla fast vid vad huvudet, intellektet säger åt en?

Bryr man sig alltid om rösterna som man eventuellt hör?
Hur ofta märker man själv om ens verklighetsuppfattning krockar med andras?

Tack och vänligen!
Helene

När jag hade psykos så var jag hela tiden medveten om att dom tankar och vanföreställningar jag hade var tabu att tala med omgivningen om. Jag trodde hela tiden att jag var förföljd, men det är så osannolikt att man inte kan berätta för någon.

Hur sammanhängande man är i tanke processen tror jag beror på hur skadad man blivit av psykosen.

Helena om du mejlar mig så har jag ett par sidor som handlar om att hantera psykosen, <!-- e --><a href="mailto:pellelarsson@telia.com]pellelarsson@telia.com[/url]<!-- e -->.

det där med röster kan vara mycket besvärligt..tex om man är mitt inne i en psykos lyder man gärna rösterna för det är det enda man kan göra men sen när man blir friskare så blir dom oftast lite lättare att inte ta på alvar...dom finns där i bakgrunden och man kan ignorera dom lättare.så är det för mig.det där med klyvenheten känner jag inte igen...som min pappa uttryckte det så bra var att jag har ett livligt inre liv.ibland när man får psykos tappar man verklighetsuppfattningen totalt och man tolkar alla små detaljer..man är väldigt receptiv..en mentalskötare jag hade när jag låg inlagd frågade jag om hon var gravid å då sa hon _ja det är jag..hur kunde du veta det?min schizofrenidiagnos harförstört så mycket och det är svårt att ha ett normalt liv med vänner och familj, alla betraktar en som sjuk och tar i en med silkesvantar..men man har faktiskt friska stunder då man kan reflektera över allt tokeri man ställt till med.det är inte en lätt sjukdom att ha och det finns många fördomar om den men i grund och botten är man en vanlig människa.det får man aldrig glömma bort.

Hej Helene

Här kommer en kort beskrivning av Schizofreni.

Kluvenheten är svår då kropp och själ inte fungerar ihop. Själen befinner sig någonstans på utsidan av kroppen och uppenbarar sig som en spegel av det undermedvetna där man blir i kontakt med sitt inre i form av hallucinationer. Hallucinationerna ger upphov till tankestörningar i medvetandet där man har svårt att hålla ihop verkligheten. Man får vanföreställningar om situationen och hamnar under psykos där man förlorat verklighetsupfattningen. Intellektet och tankeverksamheten fungerar men är störd av den inre kluvenheten som egentligen är den egna jaget kluven i många olika personer och som man blir i kontakt med vid Schozofreni. Att jaget kan vara trasigt genom traumatiska upplevelser gör det speciellt svårt då hallucinationernas karaktär kan vara mycket hotfulla och nedvärderande. Medicin verkar lindrande på tanke- och sinnesvillorna och kan hålla en bort ifrån psykostillståndet. Medicinen verkar genom att dra ner på Dopaminflödet nellan nervcellerna i hjärnan. Detta gör att taknarna hålls mer på en nivå som inte är alltför djupgående genom att inte söka svar på det som inte helt kan förstås.

De negativa symtomen kan vara minst lika svåra som
de positiva.
Tll negativa symtom räknas apati, glädjelöshet, isolerings-
tendenser och oförmåga att ta initiativ.
Till positiva symtom räknas hallucinationer. Det vanligaste
är hörselhallucinationer. Synhallucinationer är ovanligt vid
schizofreni. Det förekommer främst vid missbruk, hjärntumör
och epilepsi.

Hej Helene

Bra att Radio vill göra reportage om vår målgrupp...för det första : Schizofreni är ingen sjukdom (som man brukar tro)...det är snarare ett samlingsbegrepp/namn, som läkarna använder sig av, för att ha ett sätt att hantera de olika psykiska tillstånden.

Däremot är ju Psykos...mer sägande än schizofreni...kan man säga.

Någon som kan rätta mig?

Ring mig 0707-521084

eller maila: <!-- e --><a href="mailto:khai67@hotmail.com]khai67@hotmail.com[/url]<!-- e -->

eller läs min bok, A beautiful mind, gratis på pdf-format, på:

<!-- w --> www.aterhamtning.se <!-- w -->

Jag är också medlem i RSMH

<!-- w --> www.rsmh.se <!-- w -->