Mentalsjukhusen avskaffades för drygt 20 år sedan i Sverige utan att öppenvården riktigt anpassades till detta.

Nu har t.ex. England börjat att bygga ut öppenvården med behandling i hemmet, uppsökande verksamhet samt tidig intervention.

Men konstigt nog innan öppenvården har hunnit börja fungera, finns en trend överallt med en smygreinstitutionalisering.

Ett tecken på detta är att antalet rättspsykiatriska vårdplatser, som är extremt dyra och ändå saknar bevisad effekt, har ökat kraftigt i t.ex. England.

Tvångsvården har ökat i många länder och somliga länder planerar att utvidga tvångsvården. Den varierar dock mycket (20 falt) mellan olika länder.

Gruppboendet (som kan vara privatdrivna) har ökat ökat enormt, utan att effekten är vetenskapligt bevisad. Det utökade gruppboendet samt den rättpsykiatriska vården kan sägas vara mentalsjukhusens återkomst.

Uppsökande verksamheten finns nu och riktar sig mot de som inte vill ha någon vård eller medicinering. Den kan ses som första steget i deras klienters institutionalisering.

En debatt om värdet av reinstitutionalisering efterlyses, liksom forskning om kostnader och effekter.

Kommentar:

En mycket oroande utveckling att "förvaring" prioriteras och byggs ut, särskilt som den är mycket kostsam och effekten av den ej är bevisad. Risken är att absolut nödvändiga reformer och förbättringar av vården, som t.ex. kognitivbeteende terapi mm får stryka på foten. Naturligtvis konserverar det eller utökar behovet av "förvaring". Särskilt oroande är om grupphem odyl drivs i privatregi. Risken är uppenbar att det s.a.s blir "slutförvaring" dvs inget vinstintresse finns i att göra någon frisk eller utskrivningsbar. 60 % förbättras i 40-60 års ålder, vilket gör att det finns utrymme för utskrivning också från gruppboende.

Källa:

Stefan Priebe
Reinstitutionalisation in mental health care
BMJ 326:175-176 (2003)

Du har inte rätt att posta kommentarer