Hur gick det för dem som fick schizofreni i Stockholm 1991-1992?
Femårsuppföljning av neuroleptikamedicinering, vårdkonsumtion och funktionsförmåga i 3 områden i Stockholm 1991 - 1997
| Schizofreni | Övriga psykoser | Totalt | |
| Konsumtion av neuroleptika: | |||
| Ingen neuroleptika | 9% | 4% | 7% |
| Neuroleptika | 79% | 50% | 68% |
| varav Depåneuroleptika är | 24 % | 14 % | 21 % |
| Medeldos Haldolekvivalenter | 4,8 mg | 4,5 mg | 4,7 mg |
| Bristande följsamhet | 42% | 9% | 33% |
| Funktionsförmåga: | |||
| Enbart öppenvård | 12% | 28% | 18% |
| Vårddagar under 5 år | 146 | 54 | 110 |
| Tvångsvård | 67% | 40% | 56% |
| GAF-värden 1 | 50 | 61 | 55 |
| Återhämtade | 9% | 39% | 21% |
| Försörjda av samhället | 72% | 46% | 62% |
| Antal patienter: | 43 | 28 | 71 |
1. Global skattning av funktionsförmågan - 50 = sjuk 70 = frisk
I 3 områden i Stockholm har de som insjuknade i psykos 1991-1992 kartlagts och efter 5 år har de undersökts igen. (se tabell) Årligt nyinsjuknade (incidens) i psykossjukdom i Storstockholmsområdet är 34.8 per 100 000 invånare i åldrarna mellan 18 och 45 år, vilket är högre än tidigare angivet. Det högre talet kan bero på noggrann datainsamling samt att även de som endast vårdats i öppenvård inkluderats.
De med schizofreni får oftare neuroleptika (80 %) samt en tredjedel får det som depåinjektioner, De har en sämre följsamhet jämfört med Övriga psykoser. Att så många med schizofreni får depåpreparat beror på sjukdomens allvarlighet och patienternas svårighet att inse sitt behov av medicinering. För att förbättra följsamheten till medicineringen kan de behöva diskutera behandlingens för- och nackdelar regelbundet. Utförligare information om sin sjukdom och medicinering är ett önskemål. Biverkningar av neuroleptika anses vara dosberoende. Den genomsnittliga dygnsdosen neuroleptika motsvarar 4,7 mg Haldol, vilket är avsevärt lägre än i andra studier. Det tyder på att de svenska doseringen av neuroleptika följer internationella riktlinjer. (En rimlig dos för Haldol är 3,5-7,5 mg, men kan kanske vara ännu lägre 2 - 4 mg). De med depåinjektioner klagar inte nämnvärt över biverkningar vilket kan bero på att doserna är måttliga och behovsanpassade.
21 % av totala psykoserna återhämtade sig, men bara 9 % av de med schizofreni. Andra studier rapporterar att 20 - 42 procent är återhämtade efter fem år. Enligt Svenska Psykiatriska Föreningen (SPF) (1996) är prognosen god för c:a en tredjedel. Men 62 % är långtidssjukskrina eller sjukpensionerade efter 5-år och för de med med schizofreni 72 %. Dessutom blir 20 % av de med schizofreni inte hjälpta av neuroleptikabehandling (SPF 1996).
Kommentar:
I avhandlingen nämns att 30000 lider av schizofreni i Sverige. Sjukligheten i storstad och landsort skiljer sig och dessa siffror är därför inte representativa för hela landet. Att nyinsjuknandesiffrorna var höga i Stockholm kan bero på fler invandrare, eftersom de tycks löpa större risk att få schizofreni.
Uppenbarligen finns stora förbättringsmöjligheter för vården av schizofreni. Både vad gäller återhämtning och arbetsrehabilitering. Underligt är att siffrorna är så dåliga med tanke på att medicineringen verkar vara överraskande bra. En medeldos på motsvarande 4,7 mg Haldol tyder inte alls på att för höga doser av neuroleptika används. Följsamheten mot medicineringen var också förvånansvärt bra - för vanliga personer är den 50 % och siffrorna här var mycket bättre.
Källa:
Svedberg B., Mesterton A. och Cullberg J.
First-episode non-affective psychosis in a total urban population: A five-year follow-up.
Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 36, 332-337 (2001)
Artikeln ovan ingår i avhandlingen nedan:
Bodil Svedberg
Depåneuroleptika på gott och ont. Patienters och sjuksköterskors erfarenheter av långtidsbehandling i psykiatrisk öppenvård
Avhandling. Karolinska Institutet (2003)
Avhandlingen finns som pdf-fil och är skriven på svenska. Introduktionen, Resultat och Diskussion är viktigast att läsa.