Om att ständigt vara den nya i skolan, och flytta runt.
Det har gett henne mild PTSD, som även är kvar i vuxen ålder.
Skriver Lindha i RSMH-bloggen.
Läs om PTSD hos viska.se.
PTSD och rotlöshet
- Kategori: Depression, ångest
Kommentar
- #7
- Admin1
En forskare är smalt specialiserad och forskning är tidskrävande med dåligt meritvärde. Städforskning tackar jag nej till liksom jag gjort till omvårdnadsforskning. Jag jobbar hellre som vanlig städare och får en rik fritid samt äntligen ett trivsamt jobb. T.ex forskartypen jag tillhör räknas som toppforskare, medan omvårdnadsforskare tillhör botten. Ingen byter ut en topposition mot en bottenposition. Jag får högre status att jobba som städare och samtidigt titulera mig som toppforskare.
- #6
- Geta
Du skulle ha kunnat forskat fram nya städtekniker på Samhall och utvecklat jobbet.
- #5
- Admin1
Ett annat problem är att har man haft lite högre lön så blir sjukersättningen högre än ett jobb på Samhall. Jag tycker att man skall få behålla sjukersättningsnivån även om man jobbar på Samhall. Tänk vilket lyft för Samhall om jag jobbat som städare med tio års akademisk utbildning. Statusen skulle höjas till oanade nivåer och också statusen för städaryrket. Vilket lyft! Det skulle bli attraktivt att jobba på Samhall och jobba som städare.
- #4
- Admin1
Jag tycker att de som insjuknar under eller efter en akademisk utbildning skall få gratis omskolning till annat jobb och få studielån avskrivna. I vissa fall om man jobbar avgångsvederlag. Anledningen är att det är nästan bara läkare vars utbildning är lönsam idag. För mitt yrke tjänade man för 50 år sedan 10 gånger mer än idag och idag är utbildningen som de flesta akademikerutbildningarna olönsamma. Man får inte tillbaks det man satsat. Har man förutom en olönsam utbildning en diagnos så är det nästan omöjligt att få lönsamhet på utbildningen. Dessutom blir det usel trivsel. Samhället tjänar på att många satsar på akademisk utbildning för det pressar ner lönerna för kvalificerade jobb. De som drabbas av lönesänkningen, som skett bör kompenseras för att systemet skall vara hållbart.
- #3
- Admin1
Jag klarade alla utbildningar på normaltid. Men jag insjuknade 10 år efter sista utbildningen. Jag hade läst i tidningen att ingen med forskarutbildning har fått förtidspension. Det var därför bl.a att jag var ivrig att gå i förtidspension direkt för att diskreditera min usla arbetsgivare och göra lite skandal. Det var ett lömskt bakhåll mot min korkade arbetsgivare, som tyvärr läkaren stoppade. Annars hade de trillat i fällan. Jag tror min dåliga arbetsmiljö bidrog till insjuknandet och att arbetsgivaren var medskyldig på sätt och vis. Med normal arbetsmiljö hade jag kanske klarat mig utan insjuknande. Landstinget jag jobbade i försökte ordna en tjänst som de trodde att jag skulle söka, men jag vill inte jobba på sjukhus. Det räcker med mina 10+ år där. Ju äldre man blir desto viktigare blir trivsel. Det spelar ingen roll vad jag jobbar med bara jag trivs.
- #2
- Geta
I samband med mina första psykoser bytte jag flera gånger klasser. En treårig yrkesutbildning tog fem år. Förstår inte varför jag fick fullgöra den men jag var envis. Har bytt jobb flera gånger också. Vet inte om det gett PTSD. Det värsta har nog varit schizofrenin. Hade behövt fått någon vägledning men jag tror att då hade de velat sjukpensionera mig direkt. Min första psykiater 1968 sa att jag borde ta konsekvenserna. Då förstod jag inte vad han menade.
- #1
- Admin1
Själv har jag flyttat mycket också, som barn. När jag började fjärde klass var det min femte skola. Jag har nästan drunknat och blev svårt nedkyld. Jag har gjort krigstjänstgöring med robotbeskjutning och jobbat i uland där jag transporterat två svårt brännskadade till sjukhus, som antagligen dog. Jag har haft en skräckfylld psykos. MEN ingen PTSD. Tror att vissa har anlag för PTSD och det är därför de drabbas. Vissa som jag kan aldrig få PTSD. Jag har nerver av stål, men jag är också en stor problemlösare. Då finns det alltid utvägar.
Du har inte rätt att posta kommentar utan enbart inloggade