Utanförskapet, del 1

Kan bara inte låta bli att kistra in följande från utopia.knoware.nl/users/ptr/pflo ... floyd.html

Otroligt passande, från världens bästa album.

Waiting for the Worms, Pink Floyd (The Wall)

Ooooh, you cannot reach me now
Ooooh, no matter how you try
Goodbye, cruel world, it's over
Walk on by.
Sitting in a bunker here behind my wall
Waiting for the worms to come.
In perfect isolation here behind my wall
Waiting for the worms to come.
Waiting to cut out the deadwood.
Waiting to clean up the city.
Waiting to follow the worms.
Waiting to put on a black shirt.
Waiting to weed out the weaklings.
Waiting to smash in their windows
And kick in their doors.
Waiting for the final solution
To strengthen the strain.
Waiting to follow the worms.
Waiting to turn on the showers
And fire the ovens.
Waiting for the queers and the coons
and the reds and the Jews.
Waiting to follow the worms.
Would you like to see Britannia
Rule again, my friend?
All you have to do is follow the worms.
Would you like to send our colored cousins
Home again, my friend?
All you need to do is follow the worms.

"Waiting For The Worms" is the third and final song to discuss the tyranny theme. It begins with Pink saying that no one can reach him now behind his wall, so just walk on by. It shows that Pink has just about given up his search for a way out of his self-made prison. Pink now sits patiently "...in a bunker" (War theme) behind his wall waiting for the worms to come, waiting for knowledge and enlightenment or waiting for death and decay of the rest of Old Pink. "In perfect isolation here behind my wall." Pink got what he wanted, perfect isolation, which is what he was seeking when building the wall, yet once his isolation is gained, he comprehends the full meaning of the word. At this point, Pink's autocratic side kicks in. Walking down the street with his loyal devotees, Pink shouts off numerous threats slurs to frighten the people. After all, he is allowed to do this because he is FAMOUS. "Waiting to turn on the showers and fire the ovens." This lyric, above all, is a reference to Hitler and World War II in which 6 million Jews were killed in the gas showers and burned in the ovens. Symbolically, Pink has become the very thing which played a part in his father's death, the force that once was held by Hitler, the force of tyranny and oppression. It's most likely that these things don't actually happen in the real world, only within Pink's very disturbed mind in which he fancies himself no less than a god.

---

känner igen mig..men orkar inte skriva mer just nu.
världen är ett pissigt ställe...

PSR,

Iofs, så illa är det väl inte. Idag var en relativt bra dag. Jag har ekonomisk hjälp från soc: det enda kraven på mig är att jag redovisar sökta jobb, och det har jag inga som hels problem med -klart jag vill ha jobb. Jag behöver inte heller söka utanför mitt kompetens/utbildningsområde, utan jag kan fortsätta söka som usk/bitr. utan problem. Idag fick jag dessutom lite saker sålda som stått i garderoben. Dessutom har jag och mama aldeles nyss sorterat ut högen med räkningar, och allt känns rätt mycket bättre nu. Exempel: Har jag en räkning liggandes, så kommer påminnelser. Det resulterar i kanske fyra papper. Sedan kommer ett inkassokrav. De lyckas jag alltid betala. Men när det är gjort har jag inte orkat städa i högen, så den var typ ett kilo tyngre än den egentligen var. Efter städningen visade det sig att jag visserligen har några viktiga räkningar, men jag ligger inte efter i betalning på någonting, och jag har inga skulder. Det ordnar sig ekonomiskt, tror jag, men det är ju inte heller vad det här handlar om. Ekonomin har drivit det till sin spets, det är sant, men jag har vart såhär hela livet.

På fredag ska jag träffa psykologen och inleda terapin. Jag längtar, och jag tror att det kommer att gå bra. Har haft inledande samtal med en psykoterapeut, och jag har uppfattnigen att de förstår vad jag säger och att både dom och jag har en bild av problemet.

Det ordnar sig, det är bara en jobbig väg dit. Efter idag är den lite kortare.

dalo skrev: Min enhetsledare som fanns på mitt sommarjobb fick ju, som jag skrivit om tidigare, reda på att jag hade en psykos när jag jobbade där i somras. Ett arbete jag sökte idag, pratade om "dåliga referenser" från denna arbetsplats. Det visar sig nu att min tidigare teori nu är bekräftad: en del av anledningen till att jag har svårt att få jobb är att hon svarmålar mig inför arbetsgivarna som ringer till henne för att få referenser om mig. Jag anser mig vara diskriminerad.

Jag tycker att du skall fundera noggrannt över om du skall använda denna referens när du söker jobb? Du kanske har större chans att få arbete utan att referera till detta tidigare arbete? Du kan ju hänvisa till din utbildning. Det kan ju kanske räcka som merit för arbete. Fundera noggrannt på detta innan du söker nästa jobb.

Diskriminering är tyvärr ett axiom vad gäller psykossjukdomar. Det är på sätt och vis inbyggt i dagens samhälle. Det är så omfattande att det är en sensation egentligen om det i något fall inte förekommer. Många hävdar nog att det inte förekommer, men det räcker med att läsa vad tidningarna skriver för att inse att det är så. Eftersom psykossjukdom inte är en merit ute i samhället gäller det att försöka dölja det i möjligaste mån.

I mitt fall var det när jag klagade på
diskrimineringen som jag åkte ut från
arbetsmarknaden. Då hade jag skyddat
arbete på ett fritidshem
Det gäller att hålla tyst även om man
känner sig mobbad, att helst vara osynlig
Jag dolde att jag hade psykiska problem
men avslöjades när psykosen bröt ut på
arbetsplatsen tidigare när jag var ute på
öppna marknaden.
Jag tror att sjukvården passade på att bli av
med mig. När jag skulle förtidspensioneras
så sa en representant för primärvården att jag
hade roffat till mig jobb.
Försäkringskassan anklagde mig samtidigt för
att jag med
alla medel ville bli pensionerad.

Hej

ville bara förklara att jag inte försökte komma med muntra -avskyvärda-tillrop. (Frasen "ryck upp dig" är den som speciellt får mina inälvor att vridas och krypa.) Vill inte heller utmåla samhället som bättre än det är- inte käckt påstå att det alltid är moget att ta emot alla som dom är. Ha, ha, ha.

så tyck inte illa om mig för det (utan för något jag verkligen gör)

Det jag vill var att förklara hur fruktansvärt och djävligt det var för mig när jag insåg att det inre, det viktiga och det yttre INTE VILLE MÖTAS

och att jag över levde det (till slut)

och att jag tycker att det var värt det, på något sätt och

i alla fall

och att det kanske kan vara det för dig också


att försöka tycka om vår imperfekta verklighet- för den är vår också, vi HAR rätt att ta för oss av den, finnas i den, utgöra vår minimala procentandel av den

visst har man?



Angående om andra människor accepterar dig. Min första impuls var att skriva SKIT I DET, men det är väl ingen vidare reaktion. Det vet jag, jag vet hur viktigt det är, hur ensamt det är- Jag vet också att många, kanske de flesta människor, de som är riktiga människor, känner så till en viss grad. Det vet du också, antar jag. Och den där frågan, är jag OK, är jag konstig, har dom rätt? Själv måste jag ofta tvinga [i:37xcw9ji]mig själv[/i:37xcw9ji] att tycka om mig själv, bara litet, med ryggen mot väggen- fast jag vet att det finns värde i alla, i att vara den man är.

men jag tror att det finns folk som förstår en, jag tror det; man måste bara ha den där turen att hitta dom, komma till rätt ställe. Och om de inte förstår en, så kanske de kan gilla en ändå (next best thing, not quite good enough, men ändå stort)

du vet

shine on you crazy diamond om inte annat

för om jag skall vara ärlig så skiter jag i normalitet och normer. Jag bryr mig om smärta istället, om människovärde och kreativitet, och känslor.

och jag tror att jag skulle gilla dig.