Bullshit or not. You be the judge!

Ready skrev: Jag är lite fascinerad av incidenten i Roswell också men det pratar jag aldrig med psykiatrin om.

Roswell handlade om att vetenskapsmän hade upptäckt en ljudkanal i atmosfären. Därför skickade man upp stora ballonger med mikrofoner för att höra om Sovjetunionen smällde av några atombomber. En eller några av dessa ballonger störtade och folk med för livlig fantasi fick för sig att det handlade om utomjordingar. Myndigheterna ville inte heller avslöja att det fanns en ljudkanal i atmosfären och kom därför med undvikande svar.

Det är mycket lögn i ångest. Ångesten skapar problem ofta som man inte har i ett vitalt tillstånd. Psykiatrin kan ha svårt att lyssna till det friska inom en. Dom vill oftast gräva i problem som man egentligen inte har. Stå på dig Fantasio och framför det som är du och tro på dig själv. Lycka till!!!

Tack, Steve...

Appropå Loch Ness-odjuret. Varför skulle inte det kunna existera? Tänk på kvastfeningen, som "vetenskapen" trodde var utdöd. Instead it's alive and thriving.

Vi har bara undersökt en del av allt havsvatten. Marianergraven är t ex nästan helt outforskad. Ett annat (landbaserat) exempel är Vietnam. Där har man nyligen funnit en spindel med 30 centimeter mellan benen, således världens största.

Nya upptäckter görs titt som tätt. Att då avfärda "Nessie" som ljug är ett idiotiskt resonemang. Det okända finns. Och snart ska det bli känt och sedan kommer alla att säga "vad var det jag sa?"

Jag skapade en tråd tidigt i höstas om "Loch Ness". Niklas sade att han är helt säker på att det finns någotundervatten kontroll för att studera "Nessie" har jag för mig.

<!-- w -->

<!-- w -->

Låter väldigt konstigt att bli klassad som psykotisk pga såna tankar. Möter fn stor respekt för min världssyn. Dock kan jag hålla med Inwatto: "Risken med att ha ett intresse för det paranormala är ju att man kan bli så fascinerad av det att man går upp i det. Konstigt nog verkar det som om fantasi har en livsvilja att bli verklighet."

Inwatto skrev: Konstigt nog verkar det som om fantasi har en livsvilja att bli verklighet.

Precis! Kan man då inte nästan tala om en egen vilja, en egen intelligens, som kanske verkar genom en? Eller är det "psykotiskt" att tänka så? Det är väl inte helt uteslutet att psykotiska människor egentligen har rätt, och alla andra har fel... ?

Jag har alltid känt så, och därför har jag vägrat t ex neuroleptika. Därför att det skulle ta bort det som jag KÄNNER är sant, det skulle vagga in mig i en illusorisk trygghet. Och då skulle jag vara förlorad! Jag har ju uppenbarligen klarat mig tillräckligt bra utan hittills, men det är den där världen som liksom.. tränger sig på. Jag vet inte. Är det någon här som har liknande känslor/tankar?

(Förlåt för OT)