Bullshit or not. You be the judge!

"Risken med att ha ett intresse för det paranormala är ju att man kan bli så fascinerad av det att man går upp i det. Konstigt nog verkar det som om fantasi har en livsvilja att bli verklighet."

Tycker man ska försöka behålla gränserna för vad som är fantasi (bullshit) och verklighet. Man kan ju se hur det gick för ett medium som talade med "utomjordingar" och proklamerade för ganska exakt ett år sedan att det skulle komma ett rymdskepp till jorden. Se Viktig information angående utomjordisk kontakt (08-10-14)[/url:3c6u7mfb] (Det kom inget rymdskepp ) Hon som talat med utomjordingar hade låtit fantasi och verklighet smälta samman. Lurad.

Inwatto skrev: Tycker man ska försöka behålla gränserna för vad som är fantasi (bullshit) och verklighet.

Ja. Men hur drar man den skiljelinjen? Vilken referens utgår man ifrån? Om allt verkar passa ihop, är det ett bevis för att det är "verkligt"?

Jag känner det som två verkligheter - vardagsverkligheten och "den andra". Båda följer sin egen logik, och de är mer eller mindre oförenliga. Konventionen och psykvården anser att den andra verkligheten är fejk, medan den andra verklighetens logik säger att det är vardagsverkligheten som är fejk. Jag har försökt att välja EN, helt och hållet, för det är splittringen som är jobbig. Men det går inte, det finns alltid en spricka i båda där den andra tränger in. Är det bara jag som upplever det så här?

Nu blev det ännu mer OT och kom att handla väldigt mycket om mig.. men jag hoppas att ni vill svara ändå!

Jag har samma problem som du, men försöker leva i den verklighet som jag delar med andra människor. Detta för att det går att låta inre och yttre verklighet och få det till att interagera med varandra. verkligheten bortom vanliga människor förståelse får man ta det försiktigt med!

Det är ett moment 22 som jag för egen del kallar för Jesussjukan, vilket är den upplevelse av hur min sjukdom verkar.

Gud är för människor endast en dårskap. Det går inte att förklara för en som inte har varit med om det i sin vardag och inte lever med två verkligheter.

Du kan inte endast välja en verklighet, för att den inre verkligheten ger sig till känna oavsett om du vill det eller inte. Du måste ha det i åtanke och inte låta din inre verklighet ta över, för att då hamnar du på psyket igen. Ta det varligt med de människor, som inte kan tänka sig att det finns andra dimensioner av det här livet.

Se dig som privilegerad med gåvor som människor inte kan någonsin förstå...

rymdblomma skrev: ... Vilken referens utgår man ifrån? Om allt verkar passa ihop, är det ett bevis för att det är "verkligt"? ...

Uppslagsverk brukar tydligt ange om något är fantasi. Numera finns ju NationalEncyklopedin på Internet men annars börjar Wikipedia bli en pålitlig källa till sanning. Om allt verkar passa ihop har man kanske inte hittat felen i resonemangen än...

rymdblomma skrev: Jag känner det som två verkligheter - vardagsverkligheten och "den andra". ... det finns alltid en spricka i båda där den andra tränger in. Är det bara jag som upplever det så här?...

Känner igen det där att föreställningar man övergett kan komma tillbaka som om det omedvetna "läcker" fantasin över till sanningens sida sedan tiden jag hade Lithium och ingen antipsykotika. Sedan jag börjat med en lågdos Abilify, har jag inte längre det problemet. Har tappat intresset och fascinationen för det övernaturliga och nöjer mig med det vardagsgrå. Det finns många nyanser av grått!

Saga eller verklighet... det kan man undra över ibland...

:lol: Ja, Isa, det är sjukt(!) svårt ibland.... <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->