Två dagar från abort?

På Torsdag har jag tid för abort..Saken är den att jag verkligen inte vill. Jag vill ha det här barnet av hela mitt hjärta. Det är folks reaktioner på min graviditet som fått mig att boka den här tiden. Jag vill inte få någon soc-unge som från dag ett är inne i systemet. Jag hade inte klarat att få mitt barn taget ifrån mig. Det hotar en del människor mig redan med trots att de inte känner mig. De ser bara min sjukdom och min diagnos, och med det alla problem som de utgår ifrån att jag har..Det är inte rätt och jag är mycket arg och besviken på samhället som aldrig är villigt att ge en chans. Det vägrar se till mig som individ. Jag har trots min sjukdom gjort bra saker. Jag sköter mina förhavanden. Gick ut skolan med så gott som bara Mvg-n mm. Ingen som känner mig tror att jag skulle vara dålig som förälder. Min psykolog och mina vänner stöttar mig i det dom vet att jag vill - behålla barnet. Tyvärr kan jag inte göra det om det innebär att jag måste gå i krig mot samhället för rätten att få ha vårdnaden om det. Det hade varken varit rätt mot barnet eller mot mig. Min psykolog säger att det inte alls säkert hade blivit så, men jag kan inte ta risken att det gör det. Det känns som att en massa människor som inte känner mig och inte kan utgå ifrån något, håller på att döda mitt barn.

Människor som inte känner dig kan inte utala sig om hurvida du är en bra förälder eller inte. därför ska du inte lyssna på dom!
lyssna på dina vänner, på dina föräldrar, på din psykolog. om dom tror att du klara det, så tycker jag det väger tyngre än om någon som knappt vet vem du är säger något.
eftersom du är sjuk kommer du kanske ha det lite tuffare, för du måste dels ta hand om dig själv, men också ett barn. och att bli färälder är tufft, det är jobbigt för alla. sömnlösa nätter och barnskrik. det tar musten ur en. men man ska inte glömma glädjen i det hela. att sätta en människa till världen och få ta han om barnet, se han/hon växa upp.

jag tycker du ska fundera på va DU vill. för det är ditt beslut, och det är du som kommer få leva med det. oavsett vad du väljer att göra.
försök att tänk realistiskt. tror du att du KAN ta hand om ett barn, med allt vad det innebär? att vilja och att kunna är olika saker, men vill man något tillräckligt mycket brukar det lösa sig.

Gör vad du själv anser vara rätt.... lyssna på dig själv... väg för och emot... bestäm själv... det är ditt liv... dina beslut... du som får ta både smärtan och lättnaden hur du än väljer att göra...

Det är svårt, Hanna, jag gråter med dig... inga lätta tankar... bara svåra beslut....

Jag lyssnar...

Jag hör din ångest... och din osäkerhet inför hur du ska göra...

Jag tror att du finner vad som blir bäst för dig själv...

Kram, Isa-Alise

Men det är ju det jag inte gör. Hjärtat säger ett, och förnuftet något annat som i och för sig bara handlar om risker..Jag vet ju inte vad jag väljer mellan. Det är det svåra. Ska jag göra abort trots att jag tror att jag kan ta hand om ett barn, mot vin vilja till på köpet?

Jag ser ingen mening med något om jag inte får behålla barnet..Jag förstår inte vad jag ska kämpa för efter aborten. Ska jag kämpa för att visa folk att jag hade kunnat vara en bra mamma? Det är ju bara hemskt. Jag vill må bra för det här barnet. Sen jag belv gravid har jag kännt en kämparlust och en förändrarvilja som jag inte haft sen jag blev sjuk. Jag har slutat med xanor, börjat träna mm. Jag blir alldels varm när jag tänker på att ett litet barn växer inuti i mig. Jag kan inte skada det..Just därför kan jag inte tillåta mig att föda det om jag inte får en chans att ta hand om det. Om jag föder in det i en värld där det från dag ett är ett problem enligt soc, och ska skippas hit och dit.

Tack Isa-Alise för att du lyssnar..

Ditt hjärta säger en sak... att du vill ha barnet... och ditt förnuft säger två saker... både att du skulle kunna kämpa och kanske klara att vara förälder... och att blir svårt... och du skulle möta motstånd från omvärlden... men också stöd....

Fortsätt att känna efter... väga för och emot... tänka på vilken hjälp du kan få av andra... vilket stöd du kan få om du behåller barnet... och vilket stöd du behöver för orka vidare om du väljer abort...

Du är stark, Hanna, du klarar vilket som.... känn efter... vad vill du... vad orkar du...

Jag våndas med dig... men vet att du klarar dig.... även om det blir svårt hur du än gör....

Kram, Isa-Alise

Problemet är att jag bara har till tosdag på mig..