hej igen...
det var jag sóm skrev de tidigare inläggen om borderline och undrade ifall det kan vara det som jag lider av...har som sagt var aldrig känt att jag passar in någonstans. detta har för mig aldrig varit något direkt problem, fram tills dess att jag fick en psykos och kunde se mitt liv ur en annan synvinkel. jag kunde liksom se tillbaka på mitt liv och se att jag aldrig hört hemma någonstans. Jag har alltid kännt mig bättre än andra, svårt att förklara, men liksom sett ner på människor i min omgivning. alltid sagt sista ordet, och haft ett hett tenperament. jag har inte själv sett mig som det minsta jobbig eller annorlunda,men kan numera se mig som väldigt impulsiv och utåtagerande. jag har haft det ganska lätt i skolan, haft höga krav på mig själv. men aldrig riktigt nått högst, eller vad man ska säga. nu klarar jag inte av någonting längre, utan har helt enkelt kört fast och vågar typ inte ens gå utanför dörren. tvivlar på att mina vänner verkligen är mina vänner, känns som om allting bara varit en lögn, hela mitt liv har varit en lögn, och allting bara varit uppgjort.
hoppas "gäst" och någon mer vill ge sin syn på detta....
mår väldigt dåligt. känns som man befinner sig i ett hamsterhjul och inte kommer ut...panikkänslor...jobbigt som bara den...
Författare till inlägg
