Det är så för mig också. Det är lagom med
2 timmars socialt umgänge innan det börjar
bli obehagligt och den sociala fobin slår till
med all kraft.
Det kan vara en hjälp att röra sig där det finns
människor även om man inte får direktkontakt
för att inte vara så isolerad.
Det jag saknar är när jag gick i samtalsterapi men
jag förstår att det är inget som sjukvården satsar
på när man kommit upp i en viss ålder.
Nu har jag en del vänner men ibland blir jag som
förlamad och försöker dra mig undan.
Isoleringen KAN bero på medicineringen också...att man får svårt att uppskatta det positiva i tillvaron tex vänner....Medicinen "stänger av". Så har jag upplevt det.
Det är antagligen medicindosen som gör att
man inte har lust med någonting alltså.
Det har blivit så markant vid höjning av Risperdal från
1 mg till 2 mg.
Det enda jag märkte med min höjning från 1mg till 2mg var att sexlusten blev ännu mindre. Annars tycker jag inte att jag blivit tröttare på något sätt. Jag har också Risperdal.
