HAT

jag förtjänar det.
alla är onda. jag ser det jag känner det. på tunnelbanan, ute, på jobbet. ni tycker inte mom mig. och jag tycker inte om er. jag hatar er. hatar er för att ni inte bryr er, och jag bryr mig egentligen med hela mitt liv. varenda sak, varenda lilla sak som händer er känner jag. men ni kan inte ens ta reda på hur jag egentligen mår, eller bry er hur sårad jag blir varje gång ni vänder ryggen. trots min jävla äckliga ständiga omtanke. men mest hatar jag mig själv för att jag bryr mig om människgör ontor som skiter i en. ja doim skiter i dig, skiter, du skulle lia gärna kunna försvinna och det skulle inte röra dokm i ryggen. för dom pratar om dig. ignorerar dig. men sen så fort dom antingen vill ha sex, en vän som lyssnar så finns du igen. du låter dig utnyttjas. jag vet inte hur jag kan sluta vara så svag. pressen gör ont jaaaaaaaaaag haaaaatar er hatar mig själv jävla tablettmissbrukare, vart fan äyrkar din viljest, dittdet är som om dett jag... mod, det är som om drt aldrig ha :idea: hänt lämna mig inte jag hatar dig

Interlude,

Du har ingen aning om hur mycket jag känner igen mig i känslan du beskriver. Är det längtan efter att bli älskad, sedd, förstådd? Också längtan efter harmoni.
Tänker att du måste börja med att finna kärleken hos dig själv, tyck om dig själv. Du är den du är, acceptera dig själv.
Nog är det så att det finns mycket hat och ensamhet och själviskhet, utnyttjanden, mobbning, konflikter och allt det där.
Nog är det så att var och en är ensam om att uppleva världen just från sitt perspektiv.
Samtidigt har människan så mycket gott inom sig, det gäller bara att ta fram det. Tro människor om gott. Tro dig själv om gott.

stor kram
/Sofie

Mjo, men du väljer det ju själv.
Sadomasochism.

Allt det du säger är ju en sund raktion mot den kalla värld du lever i.
Jag har inte svårt att se prinsesan i dig, en sån som det står om i sagorna-

Om än lite plågsamt självömkansylande ibland..

Svensk socialrealism kan göra vem som helst galen, i vilken grupp man än befinner sig i, galna raggare, snobbiga idioter, trista lärare och poliser...

.

- "Det är synd om människorna" sade Strindberg.

Själviska och känslomässigt introverta människor. Inlärd betong mentalitet och själviskhet. Men onda? Nej.

Interlude: Håller med! Människorna är den här planetens sjukdom, eller rättare sagt den västerländska kulturen är det. Om man jämställer ignorans och arrogans med ondska, ja, då är människorna onda. Vad som annars är ondska vet jag inte, men det finns säkert någon snustorr akademisk definition?

Problemet är väl egentligen just det att det är akademikerna som formar samhället med sina akademiska kunskaper (som flertalet bygger på källhänvisningar, vilka i sin tur bygger på källhänvisningar, and round and round it goes, och man kan ju fråga sig vem som egentligen vet någonting?), och dessa är inte ens i närheten av att förstå hur du känner eller mår därför att de är så fullt upptagna med sina arroganta intellektuella resonemang.

Du har helt rätt, det är ingen som bryr sig om dig egentligen, jag är också fullt upptagen med att bry mig om mig själv. Jag har tagit avstånd från alla som utnyttjar mig, idag, men det var inte det lättaste. Om de vill ha något av mig, så vill jag att de först ger mig något som jag vill ha.

Interlude du kanske lider av en depression när du bär på så mycket negativa känslor. Jag tror inte alla människor är onda utan det är bara en liten del av folket. Försök vara kritisk till att alla är onda och leta bevis för att det är så. Om man är kritisk och ifrågasättande till sådana här känslor så kan de minska i omfattning. Om du hittar bevis för att individer verkligen är onda är det kanske bäst att försöka undvika dem ett tag. Men jag tror inte att du kommer att hitta så många klart onda människor, men kanske någon egocentriker, som mest tänker på sig själv hela tiden.