HAT

Maj, hur ska *psykiatrin* kunna svara på känslomässiga behov?

De kan ju bara göra två saker, skriva ut intyg och mediciner, samt kanske ge kogniatvit stöd.

Dessutom lever allmänheten i en sorts positiv psykos egentligen, och så gör även psykiatikerna, annars orkar man nog inte.

Man är väldigt känslig för stämningar när man är psykotisk. Det räcker nog med att en person ser lite sammanbiten ut för att man skall känna olust mot den personen.
När man är glad så ser man bara positiva saker runt sig...alla som ler osv. Är man ledsen och deprimerad ser man bara folk som är sura och ledsna överallt.

hmm förlåt men jag är inte mycket för det där med att "tro gott om människor, människor är goda" eller "Du måste älska dig själv för att bli älskad av andra" BULLSHIT säger jag bara!

Fan det finns en jävla massa idioter där ute som bara väntar på att krossa och förstöra, men lite då och då hittar man en riktig pärla. Den måste man ta hand om!
Jag tror att det ofta handlar om missförstånd också när man känner att man är utanför och att alla hatar en (hur skulle någon som inte känner dig kunna hata dig? hata är ett starkt ord nära till älska. För att hata måste man alltså känna starka känslor för någon annan så att gå omkring och känna att folk hatar en är kanske att tro lite för mycket om sig själv)

Det är inte världen som definierar oss, det är inte samhället eller människorna i det som gör individen unik. Nej det är de få personer man har sparade närmast hjärtat som gör oss till de unika varelser vi är.

Jag var lost, helt lost, hatade allt och alla, men så en dag så fanns han där, mannen i mitt liv. Jag var rädd som fan förstås men så här fyra år efter finns han fortfarande där.

det kommer...

Amanita och gäst: Jo jag vet. Jag har ju fattat det nu. Ska aldrig söka "vård" mer. Deras kränkande intyg och behandling klara jag mig bättre utan.

Maj: Inte ska du se det så nu.

Men du måste se saker från deras synvinkel ju.
Den sista psykiatiken jag besökte menade att man kanske måste spela ut lite när man är där så de ser vad som händer och hur man är.

Psykitrin har en stor börda och små resurser.
Dessutom en överdriven tro på mediciner och inga strukturer för att hjälpa patientrna "hela vägen" tills de själva orkar hålla hyggligt goda cirklar.
Individen orkar inte kämpa o kämpa om det känns hoppplöst och evigt utan förbättringar av de onda cirklar man själv är oförmögen att bryta, både mentalt och i verkligheten.

Vad är det för i dina ögon kränkande saker de skrivit och sagt?
Stämmer de, faktiskt, med verligheten även om det är väldig tunga och bitter insikt för dig att bära?
Hur ser du på dig själv i ljuset av dessa kränkande påståenden?

Jag förstår ju lite vad du menar faktiskt.
"här får du ett papper på din wackoness" typ...som enda resultat..
känt det själv

*Långt och kompakt*
Gäst: Det är så jag ser det. Och det var inte för det du skrev, det är min åsikt. Nä, det stämmer faktiskt inte någonstans. Det är lögner rakt igenom. Det som ska vara fakta. De ljuger friskt kan man säga. (Att de tycker jag är otrevlig kan man ju inte säga nåt om förstås det är ju deras åsikt och uppfattning, den är ju korrekt.) (Sen finns det människor irl som har precis motsatt åsikt, de som lever med och umgås med mig och mina förra arbetskamrater. Men det är väl inte sanningsenligt, för psykiatriker, tjänstemän och politiker har ju tolkningsföreträde.) Min åsikt är ju att de är otrevliga, så...

Om det fanns någonting som var sant i det de skriver borde de se till att hjälpa mig men det skiter de i. Det finns ingenting i det de gör eller skriver som är till för att hjälpa eller föra mig frammåt. Endas slå omkull och sänka och kränka och skicka ut utanför samhället. Det är naturligtvis också för att de själva ska ha arbete och få utlopp för sina egna sjuka böjelser. Det de skriver och gör (eller inte gör) kan inte bli mer orättfärdigt.