HAT

Amanita: Jag skrev inte polis jag skrev politiker. Det är politiker, psykiatrianställda och tjänstemän som är onda och egocentriska. Av egen erfarenhet så kan jag inte hålla med dig när det gäller dessa sorters människor.

(Vad det gäller poliser har jag ännu ej träffat på någon elak polis. Men jag vet att de finns. Verkligheten om tjänstemän och myndighetspersoner säger mig att det finns poliser som är hur skitiga idioter som heslt. Även om jag inte träffat på de. Jag har bara träffat snälla och fina poliser.)

Maj: :mrgreen: Ja, jag förstår det, jag ville bara vara lite mogen för omväxlings skull, men det var inte så kul på den sidan av overkligheten.. Polisen är en sekt, precis som psykiatrin och politiken.. och med alla sekter gäller att vara på deras sida helt enkelt, är man bara på deras sida spelar inget annat någon roll..
Tjänstemän/kvinnor och myndighetspersoner går ofta att muta med leenden om man är smörig (vara lite av en dum och glad och flörtig blondin typ), väldigt bra på kontor med mycket kvinnor om man är man.

Det är en falsk värld, och jag brukar säga som så att man tar seden dit man kommer..

Amanita: Jag gjorde det med en psykiatriker en gång. Och han blev väldigt glad och nöjd. Så sa jag att det bara var teater. Jag vet, svarade han, men det är jätte-bra, då vet jag att du kan. Mer vill jag inte veta.

Poängen med psykiatri är att sitta och flina åt de och dra valser. Samma gäller övriga tjänstemän. Det är för att de är likadana själva, falska rakt igenom, och då uppskattar de när andra är likadana.

Och är man inte flinande och lismande så ska man dra tokiga påståenden. Så tokiga som möjligt då blir de glada och nöjda. Innan man säger nåt tokigt så ger de sig inte. Säger man normala saker eller som sanningen är, så bryr de sig inte. Det är inte vad de vill höra. Och det beror på att normala männskliga saker klarar de inte av att hantera.

Är man äkta, ärlig och dessutom sökande efter stöd, då åker man dit så det smäller om det.

Jag tycker det är äckligt.

Det finns normala människor som man kan diskutera normalt med och få stöd av. Men de finns inte inom psykiatrin. (Enligt mig. Vet att det finns de här som säger att det finns såna inom psykiatrin. Fast jag inte håller med om det.)

Amanita: Jag ska bara vara en flörtig, smörig blondin i fortsättningen när jag blir av med psyk. och FK. Då ska jag fortsätta mitt liv som en sån. Har jag några känslomässiga behov så ska jag akta mig noga för att söka stöd inom psykiatrin!

Maj: Jag tror inte det är meningen att psykiatrin skall ge känslomässigt stöd, det är en relation man måste bygga upp under lång tid i samspel med en terapeut. En psykiater måste förhålla sig ganska kallt till sina patienter, en viss distans är nödvändig i deras yrkesroll. Annars skulle de bli totalt uppätna, det handlar om personligt skydd. Många gånger är personer som är psykotiska också energi vampyrer, i deras närhet blir man trött och alldeles snurrig.

Jag tror det bästa för återhämtningen är när man kan möta sin terapeut som vilken människa som helst.
Jag tror det ger mest då. När treapeuten går in i sin roll som "psykolog" eller vad man skall säga så ger det nog inte lika mycket.
Det bästa är när man kan mötas som två människor. Men detta är nog lättare sagt än gjort för terapueterna. Men det blir väldigt ointressant tycker jag om relationen blir en ren patient-kontakt bara, då ger det inte så mycket.