Om det inte vore att han är betald för att han skall träffa mig hade min kp varit någon som jag kallar vän. Jag tror nog att vi är inne på samma spår både han och jag, för att jag har öppnat mycket i mitt psyke för honom. Den jag har också som en vän en som inte vet inte allt jag varit med om, men vi klarar av bra att umgås och där är det locket på.
Självklart är ju att det inte är nästan någon som vet allt vad man har varit med om, men där kommer min kp som jag öppnar mitt inre rum för närmast.
Sedan kan ju det diskuteras att i mitt inre har ju jag då rösterna och de vet ju hur jag är inuti mig själv och där finns inte någonting alls som man kan dölja och där har vi även Gud och de som är tillsagda av honom att vara inom mig. Fast den andra sidan finns där också och jag skulle vilja ha nådegåvan, ja, det är gåva och alla får den inte och det är gåvan att skilja på andarna!
Mitt inre rum, där använder jag samma ord som Jung, det jag kallar självet är den enda platsen som jag ser som mitt privata rum, men där finns ju rösterna också. Så,hur man än vrider på kubricks kub så har man fortfarande ingen plats där det jag kallar för självet, där jag kan vara utan intrång i mitt innersta.
Gud är god han låter mig leva trots det.
