Får ofta flashar, visioner, glitchar sådär. Förstår dom aldrig. Försvinner innan jag hinner fokusera på att ta kontakt. Synkronicitet är en del av vardagen, till den grad att det är lättsamt. Har extremt lite ångest eller problem numera. Kände mig hemsökt i en annan lägenhet, till den grad att jag var tvungen att sluta sova i ett rum för att terrorn och våldet av entiteter aldrig upphörde. Värsta var att de blev starkare av min rädsla och även min ilska. Det var som dunderhonung för dom.
