Sociala regler, aspergers?

Funderar om mina problem med sociala situationer kan ha med aspergers o göra? Typ t.ex. om ja ska flyga börjar jag alltid tänka att jag är en terrorist, ska jag handla tänker jag att jag e en snattare, och så fortsätter det i varje social situation. Kan kanske även vara tvångssyndrom? Min terapeut säger att jag är extremt tvångig av mig, men även att jag ska fråga min läkare om aspergers nästa gång ja träffar han.

Jag tänker med och har asperger, men jag tänker ändå mer tvång?

Har också asperger, tror att det flyter ihop med andra diagnoser jag har (schizoffektivt, depression, ångest). Min psykiater skriver alltid efter varje möte;
-Tydliga aspergerdrag framkommer. Själv vet jag inte hur han ser det, kanske att min blick flackar över rummet, jag kanske omedvetet gör märkliga rörelser...? Jag har frågat personalen på min dagliga verksamhet om de ser att jag har asperger men de sa att de inte ser det.

Jag har nog aldrig oroat mig för terrorister när jag flyger, eller att folk ska tro att jag snattar. Men jag märkte häromdagen att jag blev väldigt oroligt när polisen satt o tittade på mig (kändes det som i.a.f.). Jag har haft att göra med dom, men nu sköter jag mig. Men jag gick hem från affären o det stod en polisbil mot det håll jag kom ifrån, mitt på trottoaren o jag gick mot den. Det satt poliser i den, o ju närmare jag kom desto obekvämare kände jag. Jag visste inte vart jag skulle fästa blicken. Men satte blicken på texten "POLIS" på motorhuven.

Jag har inget att dölja o tänkte, att de tänker; -Där kommer Richard, han är ju ett litet original...

För någon dag sedan mötte jag ett ex på tåget. Han stank öl och jag var elak nog att säga det till honom. Det märktes att han skämdes, han tog nämligen fram en halstablett. Jag ångrar verkligen att jag sa det till honom, det bara flög ur mig. Fast när jag sa det, visste jag inte om det var han som luktade, eller om det var någon annan på tåget.

Hur som helst, jag har atypisk autism och det sociala samspelet är inte min grej. Ovanstående är ett exempel. Annars är det mest min sociala fobi som saboterar. Men jag har inte något tvång, tror jag?

Jo jag har me sagt dumma saker ibland. En gång t.ex. var några av min morsas vänner hos oss, o den ena hade haft cancer o såg väldigt sliten/gammal ut så ja frågade om det var hennes morsa, de var i samma ålder.

Sen en sak som ja verkligen skäms för, när jag gick på gymnasiet o vi studentfestade, så tror ja de va en tjej som gillade mig, o hon gav mig ett reklamblad med en sommarteater som hon var med i, jag trodde dock det var en biljett. Sen för att komma in på nöjesbåten i stan så "betalade" jag med "biljetten" o de (och jag) trodde det var en verklig biljett, sen träffade jag tjejen som gett mig biljetten igen o sa att jag kom in med hennes "biljett". Helt jävla dumt i huvudet.

Recard2016 skrev: Jo jag har me sagt dumma saker ibland. En gång t.ex. var några av min morsas vänner hos oss, o den ena hade haft cancer o såg väldigt sliten/gammal ut så ja frågade om det var hennes morsa, de var i samma ålder.

Sen en sak som ja verkligen skäms för, när jag gick på gymnasiet o vi studentfestade, så tror ja de va en tjej som gillade mig, o hon gav mig ett reklamblad med en sommarteater som hon var med i, jag trodde dock det var en biljett. Sen för att komma in på nöjesbåten i stan så "betalade" jag med "biljetten" o de (och jag) trodde det var en verklig biljett, sen träffade jag tjejen som gett mig biljetten igen o sa att jag kom in med hennes "biljett". Helt jävla dumt i huvudet.

Hur kan det ha varit ett misstag, du visade ju att du var intresserad av henne?