Dissociativ störning

Mer
17 år 7 månader sedan #48889 av Geta
Svar från Geta i ämnet Dissociativ störning
Att inte ha fått vara en individ i familjen är en teori om varför schizofreni uppkommit,
Att barnet blivit hatat när det visat tendenser till självständigt beteende och tänkande.
Då har den blivande schizofrene gått in i autism och isolering.
Att vara isolerad klarar ingen av en längre tid. Vem som helst kan bli psykotisk då.
Det är mycket problematiskt med skuldfrågor om omgivningen varit delaktig i traumatiseringen vid schizofreni. Det är nog oftast ett omedvetet sätt att behandla andra personer.
Mer
17 år 7 månader sedan #48892 av Nissegossen
Svar från Nissegossen i ämnet Dissociativ störning
Att min Schizofreni är ärftligt och genetisk betingad samt det att den beror på miljön hemma, tror jag står utom allt tvivel! Geta har till hundra % rätt! Jag vill inte gå in på det, för det är personligt och berör fler än mig!

Kan bara säga att det jag anade för länge sedan fick jag bekräftat utav en släkting till mig, detta för en 4-5 år sedan!

Det har med trauman i barndomen och hur min uppväxt såg ut!

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
17 år 7 månader sedan #48903 av Jocke
Svar från Jocke i ämnet Dissociativ störning
Du Geta? Kan det uppstå en konkurrenssituation mellan syskonen, en slags rivalitet? Vem isåfall är förloraren om syskonen behandlas likvärdigt av föräldrarna? Visst ska det vara en individuell uppfostran, men vissa saker kanske man måste dela på?

Jag tror inte den schizofrene kan ha en helt igenom självständigt tänkande eftersom denne är beroende av mat för att överleva. Säg den barn som klarar att laga egen mat vid tidig ålder? Beroendet finns där, även om man blir "lillgammal". Det kan i vissa fall uppstå hat i vissa lägen, men jag tror inte man kan hata tillbaka, utan det är en slags beroendeställning man har till sin plågoande. Det kallas visst norrmalmstorgssyndromet?

Isolation tycker jag är värst på natten, då måste man skriva, för att man inte kan kontakta ngn, om man behöver sällskap.

Varför diskuterar man trauma vid schizofreni visavi omgivningens behandling av en, som ett enskilt begrepp? Tror inte många förstår, att man från tidig ålder är beroende av att skapa ett självständigt beteende. Det osjälvständiga består i att man kanske söker en slags falsk trygghet i brist på annat. Det omedvetna kanske handlar om att det finns vinnare och förlorare, det kan låta grymt, men så är det nog?

Vad gäller trauman, så beror det lite grann på vad man lägger för innebörd på detta ord. Vissa av oss har en förmåga att överdramatisera vissa scenarion, som ett slags skydd mot det orimliga, att vi kan vara utslagna från tidig ålder. Det är inte helt vanligt vid schizofreni, men det kan bli ett slags "mytomani" vid ett enskilt händelse, att man måste bestraffa ett visst beteende hos andra utan att själv förstå sin roll i det hela.

Så jag kan nog inte helt hålla med om att trauman kan utlösa sjukdomen, kanske posttraumatiskt stressyndrom då? Men då ligger nivån på ett helt annat plan tyvärr!

Vars är världen på väg?
Mer
17 år 7 månader sedan #48906 av Nissegossen
Svar från Nissegossen i ämnet Dissociativ störning
Du Jocke! Allt som sker när man växer upp har betydelse för den växande människan! kanske inte bara Trauman, utan det är allt som sker, som formar oss till just de individer vi blir!

Det finns Trauman i mitt liv och de har mycket djup förankring hos mig, som formare utav mit liv!

Jag vet själv numera varför jag blivit den människa jag blivit!

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
17 år 7 månader sedan #48908 av Jocke
Svar från Jocke i ämnet Dissociativ störning
Visst har trauman en viss betydelse! Visst är det så att det man är med om, formar ens liv och uppenbarelse. Men man kan också prägla vissa situationer, så att den får en större betydelse, än den egentligen skulle ha haft.

Jag är mycket präglad av min hjälplöshet i vissa situationer, men jag kan förstå din upplevelse av att du strävar efter demokrati, utan en auktoritär ledsagare, men dem finns där ändå hela tiden, det kan man inte komma undan!

Nä, nu tappade jag tråden!

Vars är världen på väg?
Mer
17 år 7 månader sedan #48909 av Nissegossen
Svar från Nissegossen i ämnet Dissociativ störning
Du har rätt till viss del Jocke! För inom mig kan jag inte förhindra att alla röster som vill mig något, säger exakt vad de tycker!

Det är dock JAG som är den auktoriteten inom mig själv, som du talar om!

Den som är min ledsagare i mitt liv har en auktoritet, ja, visst!

Men den är lågmäld och använder inget auktoritärt språk! Den rösten som jag kan konversera med är den jag oftast lyder, men själv är jag långt ifrån lågmäld!

Men jag vill ge en eloge till den som är drivkraften till vad jag gör! Detta för att jag skulle inte kunna med att leva utan den!

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum