Ok. Vi har våra olika förmågor. Jag tycker det är läskigt att prata i grupp särskilt om det är "sketviktiga" folk....chefer och verksamhetsledare typ...Då får jag social fobi. Men ska jag ensam stå inför människor och prata har jag märkt att det går bra. Jag har liksom mitt skrivna manus och vet vad jag ska säga. Men prata ur hjärtat no no. Minnet är som ett läckande såll så det fungerar inte.
Får jag improvisera, så brukar det funka bäst när jag talar inför ett visst antal människor. Men jag ska veta vad jag ska prata om och förbereda mig litegrann. Men att gå efter manuskript är nästan omöjligt för mig.
Jag har inte talat inför människor sen gymnasiet, var rätt mycket sånt då, de trodde jag skulle behöva det i livet. Som cykelbud i minus 40 grader behöver du inte snacka så mycket, du vill inte heller.
Amandara skrev: Ok. Vi har våra olika förmågor. Jag tycker det är läskigt att prata i grupp särskilt om det är "sketviktiga" folk....chefer och verksamhetsledare typ...Då får jag social fobi. Men ska jag ensam stå inför människor och prata har jag märkt att det går bra. Jag har liksom mitt skrivna manus och vet vad jag ska säga. Men prata ur hjärtat no no. Minnet är som ett läckande såll så det fungerar inte.
“Give me six hours to chop down a tree and I will spend the first four sharpening the ax.”
- Abraham Lincoln
Själv har jag tydliga drag av autism och Asperger, enligt psykolog. Det tog 11 år innan jag visade svart på vitt för psykolog/läkare mitt gamla antagningsbesked, papper/pärmar att det var sanning det jag sagt. Läkaren sa Ja, ta mig fan! Du förstår, mycket av det som sägs på det här stället, är absolut inte relevant! Nu vet jag! Förstod då att de hade inte trott mig tidigare................
