Ok, jag tror livet är en val. Vissa människor säger att dem tror på mig, medan andra antyder att man är en lögnare. Då har man förhoppningsvis ett val, om vilken av parterna man ska tro på. Alltså Gud kan finnas inne hos vissa, då kan man kanske direkt säga då att motparten borde vara djävulen, vilket kan anses vara en lögnare? Sanningen finns då hos Gud?
Måste jag då tro på Gud, för att finna sanningen? Måste Gud tala om för mig att andra har rätt som säger att dem tror på mig? Vad är en visshet?
Att man vet sanningen, behöver inte vara sanning för annan. Utgår man från dessa kriterier, då kan inte Gud finnas i.o.m att han inte kan tala om sanningen för alla? Djävulen då? Kan han finnas? Kan han vara det dåliga samvetet?Jag tror heller inte djävulen kan finnas, eftersom man då måste vara troende för att tro på denna fenomen. Den gud jag söker går definitivt på livets väg, att jag kan välja rätt spår så att jag kommer fram helskinnad. Men teve-guden tror jag inte på, jag tror att den som söker, h*n finner. Men den diminutiva rösten som är så späd, att den egentligen inte kan finnas vägleder en tills man upptäcker att den ersätts av en starkare kraft, en som vill övertyga en om guds goda väg. Till slut tror jag varken eller. Jag vill inte bli tvångskommenderad till att tro, jag vill veta. Vägen innehåller många bispår, det är lätt att vilseledas. Jag kan rekomendera en ganska spännande bok som heter Malik, Vargen. Den handlar om kurdernas liv uppe i bergen. En bok som jag inte fattar varför dem inte gjorde en film om? Men detta handlar dessutom om kalla kriget, så den är väl delvis inaktuell i.o.m sovjetunionens frånfälle. Jag funderar på att stanna här, vi får se vad viska har att erbjuda?
Vars är världen på väg?
hihii!! Kram 